Horsakistan

Akt 912                                                             2012-06-11

Torekov  -  Hallands Väderö, gengastur

– Kajak, vi skulle fortsätta från föregående Akt . . .

– Marin, ja, om alternativ för färder till Hallands Väderö i tider av

bensinbrist och ransonering, under grepp av krig och is.

– Precis. Segel och rodd i all ära, men ett bra alternativ blev båtmotorer

med gengasdrift. Erik Nilsson hette gengassnillet, som fick fart på, inte

minst, Väderö-trafiken. Först med ”Tora”, sedan med ”Vivan”, båtar han

hade tillsammans med Henry Johansson, från Akt 860 m fl.

– Men en del av de övriga båtarna följde efter, med eller utan hjälp

av Erik ”Cykeldoktorn”, ”Fixaren”, ”Lagaren” Nilsson. Exempelvis

”Neptun”, ”Måsen” och ”Tärnan”.

– Vad är då gengas?

– En nödlösning för folket. En blandning av koloxid och kväve.

Ett nervgift.

– En annan nödlösning, under kristider, från tidigare Akten

var fodercellulosa. Vad är det?

– Foder till djur. Hästar, ok, kreatur, möjligen, grisar, tveksamt.

Från de inmundigande själva: örk! Smaklös ”vattenvälling” om

den inte smaksattes med melass, gröpe eller hösmål, alternativt

löstes upp i skummjölk i stället för vatten. I princip är det halm

eller träcellulosa som ångkokas med natronlut under högt tryck

alternativt en metod med kaustik kalk och vatten.

– Det behövs inte krig för kris. Is räcker.

- ”Varför är det ingen is till punschen . . .” . . .

– Inget skogvaktarboställe med mjölkproduktion och havsis kan

ge följande tidningsnotis.

– Ja, vi har Aktat om folket på Skogvaktarbostället, under svårtiden,

när det ju även fanns folk på fyren, men livsvillkoren var måhända lite

annorlunda.

- Kanske med undantag av isen.

Vi har placerat vår blogg i <a