Horsakistan

Akt 809                                                                2011-07-31

Klarsynthet vid Torekov

– Hej, Övervakningskameran här.

Ok, ni vet vem jag är. Och ni förstår naturligtvis att omdömet

”fatalt” och ”nära att somna” i senast föregående Akt är mer

än ärekränkande. Ärerörigt. Skymfligt. Ni har sett mängder

av mina bilder i olika Akter, enligt första bilden nedan.

Jag har arbetat plikttroget dygnet runt. I ljus. I mörker. I ur

och i skur. I medvind. I motvind. I motljus och i medljus.

Från Heden, Strandmalen söder om Torekov, och vanligtvis mot Hallands Väderö

och mellanliggande arkipelager.

.

 Jag kan läsa andras tankar och framfunderande klurigheter. Så Gunin,

och ni andra, se upp så ni inte slås ner.

Jag har noterat och fixerar händelser och skeenden. Men jag har som

ni vet många medhjälpare.  Jag har nu även lierat mig med svalan

Urbica, som ni känner från en tidigare Akt kring hamnen i Torekov.

Akter som 164, 168 och 389. Visst, en svala gör ingen sommar men

gör fler insikter i utsikter till upptäckter.

Omdömet är ”fatalt”. Bara för att man av vänlighet och av

hänsynsfullhet tagit del av Moster Ellas fantastiska foderhäck.

Jag lovar att det verkligen inte skall bli en engångsföreteelse,

om dakapo erbjuds.  Korparna bör vänja sig vid fläckvis mörker.

Jag lär nog återkomma.

Vi har placerat vår blogg i <a

Akt 808                                                                2011-07-30

Dimridå vid Torekov

– Login, fatalt.

– Vad avser du Gunin? Att Punin kom för sent?

– Nej, den skrävlaren kan vi sakna utan saknad. Han lever

efter devisen ” ju senare desto finare”. Jag tänker på att

Sugus, Marun och Pax inviterat Övervakningskameran

till medverkan i festen genom leverans av diverse ting att

inmundiga.

– Det kan han väl vara värd.

– Han blev helt utslagen, groggy, dimmig och skumögd.

Kolla på bilderna han levererade den 24 juli, när Rescue

Gripen grep in för hjälp åt en katamaran. Ser ut som om

han rent utav somnade mot slutet. Fatalt.

- Jag har talat med honom. Han är ångerbrydd, i vart fall skenbart.

I dag på morgonen var han i något bättre kondition. Mer än man kan

säga om några av dina kompisar, som fortfarande ligger utslagna på

Ravnahult och kring Pinus den Höge. Skärpning hade varit stilfullt.

– Jag är på gång.

Vi har placerat vår blogg i <a

Akt 807                                                                2011-07-29

Torekov utan jämförelse

– Hej. Punin här. Kusinen från Stenshuvud, ni vet.

Jag har medverkat ”solo” i ett antal Akter tidigare. Exv. 741 om Wanås-

konst. Dock ej att förglömma 775, 774, 769, 763, 730 och 712.

Varför poppar jag upp nu? Jo, som Moster Ella påpekade i den föregående

Akten är jag inbjuden till återkomstfesten på Hallands Väderö. Jag anlände

lite sent, och ingen av de övriga korparna var pigga på någon Akt, så jag fick

ånyo chansen att framhålla mina intressen och kvaliteter.

Jag var i Danmark för att besöka Louisiana, museet för modern konst i

Humlebäck. Ett rykte hade sport mig att utställningen där, ”LIVING –

arkitekturens gränser III-IV” har inslag som påminner om vad vi kan se

på ”Kivik Art Centre”, nära mitt hem vid Stenshuvud. Jag ville kolla upp

tingens ordning själv. Självfallet, utgår jag ifrån, kommer du också att

besöka båda utställningarna innan sommaren är över. Att kolla upp är

således ditt eget ansvar.

Leader-projektet i Torekov, för ett anständigt året-om-liv, har litat till

arkitektstudenter från Lund för att visa på friska idéer.

Inom Kivik Art Centre har studenter från Lund, Köpenhamn och Trondheim

medverkat med idéer inom ramen för projektet ”Land Arc 2011”. Kom och titta.

Gör era egna jämförelser, även i detta avseende.

Moster Ella trodde jag skulle lifta med någon lyxkryssare till Hallands Väderö.

Faktum är att jag kom till Köpenhamn med ett sådant flydetöj. Hur ber jag att

få återkomma till. Men, med tanke på att jag inom mitt bevakningsområde har

hela Blekinge, beslöt jag mig för att lifta till Pinus den Höge med lastfartyget

Listerland. På resa från Baltikum.

I Akt och mening att locka er till min vackra hembygd kommer här en bild

tagen från ”Lilla  Stenshuvud”, som ligger i kanten av Kivik Art Centre. Alls

ingen illa utsikt, helt enkelt underbar.

Jag ansvarar, som framgått av tidigare Akter, för bevakning av sträckan

från Falsterbonäset till Torhamns udde. Jag vill visa ytterligare några

inspirationsbilder för besök på Österlen, med koppling till Kivik Art Centre.

Ni minns kampen mellan Hallands Väderö, Stenshuvud, Kullaberg och

Hovs Hallar. Akter under maj 2007. Nästa kamp blir tuff.

Fugin, kusinen från Kullaberg, han i bl.a. Akt 724, har ansvar för Öresunds-

området, så han får informera mer om de danska lockelserna.

På tal om lockelser, Moster Ellas citronmarinerade jordgubbar var uppätna

när jag kom. Jag blev sur som ättika. Men hon fixade snabbt fram ett smaskigt

alternativ. Vispade ihop turkisk yoghurt (3 dl) med akaciahonung (2 msk) och

rörde ner delade jordgubbar (2 dl) och spetsade till med . . . Nej, inte alls.

Hon tillsatte hallon (2dl) och röda vinbär (1 dl) samt som dekoration mynta.

Så nu är även jag däst.

Vi har placerat vår blogg i <a

Akt 806                                2011-07-26


Frossa kring Torekov

– Hej. Moster Ella här.

– Ni som minns mig från Akter typ 135, 136, 340, 356, 691 – 694 undrar

nog över vad jag gör här. Borde jag inte hålla mig i köket? Förvisso. Anled-

ningen till att jag hoppar in i en egen Akt beror på att alla de övriga fort-

farande firar återkomsten till Hallands Väderö. Jag känner viss skuld till

detta utdragna frosseri och dessa orgier i all sköns tilltugg.

Det är jag som i vanlig ordning fixar till käket. Ni kommer ihåg min karriär?

Från rätten med mozzarella, som först gav mig namnet smusselElla, för

misstanken att jag otillbörligt kommit över receptet. Sedan blev det mussel-

Ella på grund av min excellenta musselsoppa enligt Akt 694.  När nu alla in-

sett mina köksliga kvaliteter är namnet det gedigna Moster Ella. Jag heter

naturligtvis enligt namngivningsblotet någonting helt annan, helt förträngt.

Jag har också varit ute och rest. En ren matresa till Köpenhamn. Här en bild

över några av inköpen. Allt för behagandet av korparna vid Pinus den Höge.

Hur man kommer till Köpenhamn? Inga problem. Varje dygn passerar färjan mellan

Köpenhamn och Oslo Hallands Väderö.  Ni har sett siluetten av färjorna i några tidi-

gare Akter. Färjor med fina måltidsrester och hovsam framfart även i gammal sjö.

Ok, mängder med mat, men jag hade hjälp av Pax och Paxe. Duvorna var lyckligtvis

i Köpenhamn för att hälsa på gamla kompisar på Rådhusplatsen, ett populärt duv-

tillhåll. För dagen var det en ovanligt rörig byggarbetsplats.

Vid färjeläget fick jag ett kort snack med Punin, korpen från Stenshuvud. Han

förvänts komma till Hallands Väderö. Han var mycket hemlighetsfull och avslöjade

ingenting. Kanske han kommer, kanske inte. Nära färjeläget låg ett antal större

kryssningsfartyg. Jag misstänker han hade någon av dem i tankarna. Kanske

MSC Poesia, kanske Costa Murcia eller Costa Atlantica. Silver Cloud måhända.     

Han får själv berätta, om han nu dyker upp på hemkomstfesten. Jag lovade

honom en jordgubbsvariant, nu när de är solfattiga och regnblöta. Hur?

Jo, fixa till några fina filéklyftor från två citroner. Inget vitt skal eller hinnor

med. Lägg klyftorna i en liten skål med 2 msk socker. Rör om försiktigt.

Pressa citronsaften ur renset och spara i en lite större skål. Rör ner 2 msk

socker. Skiva jordgubbarna, som fått torka lite, och blanda ner i citronsaften.

Rör om och låt jordgubbarna marineras i 30 minuter. Blanda nu de båda

skålarnas innehåll och servera med finklippt pepparmynta eller citronmeliss

samt mandelskorpor. Rätten gick hem hos alla på festen. Dästa en extra dag.

Dryckejom?  Javars. Nåja. Det är Kyrkan som är huvudman för Väderön.

Vi har placerat vår blogg i <a

Akt 805                                                                2011-07-18

Hemkomstomständligheter kring Torekov

– Marun, om nu Pax och Övervakningskameran har rätt anat så är alla

korparna på väg hem . . .

– Troligen så Sugus. Var och en på sitt sätt. Nostalgiskt eller spektakulärt.

– Urus, den gamle eurotrottern, påstås blivit hemburen, i triumf, av ett gäng

danska vandrefugle. Från gränsen mot Tyskland, från Kruså, via alla broarna

till Sverige och Torekov.

– Tro det den som vill. Jag tror inte han varit mer fjärran än på Kullaberg och

gästat Fugins föräldrar, Pukin och Zelin.

– Urun och Surin kan ha kommit från Holland med en koff, möjligen en vid

namn ”De Blauwe Vinvis”.

– Låter verkligen bekvämt.

– Login och Logut brukar ju välja myndighetsutövande alternativ. I farvattnen

runt Hallands Väderö har synts såväl KBV 201, från Kustbevakningen, som

SCANDICA från Sjöfartsverket.

– KBV 201 ankrade nästan inne på Vita Sand. Verkligen ståndsmässigt.

– Kajak förnekar sig sannerligen inte. Kommer från kontinenten i en dansk

roddkajak. Ser ut som en vådlig vågupplevelse.

– Ett bröllopsfirande svanpar med ”för- och eftersimmare” lyckades jämna ut

den krabba sjön så att Kajak lyckligt kom fram Väderön.

– ”Häll inte vatten på en svan, men en svan gjuter olja på vattnet” enligt sägnen.

– Jag misstänker att Lugin försökt matcha Login med att färdas myndighetsmässigt.

TBV 103 från Kustbevakningen kan ha varit ett möjligt alternativ.

– Funin och Fugin är båda bjudna till Hallands Väderö. De har uppenbart liftat

med några kustnära segelbåtar. En tyskflaggad från Kullen och en svenskflaggad

från Hovs Hallar.

– Skall bli intressant att se om Punin från Stenshuvud dyker upp.

– Marin, han vill ju inte gärna avslöja sina förbindelser. Eller hur Marun?

– Inte gärna, men han kommer nog som vanligt med en undanflykt, en ”flygande holländare”.

– Gunin, stannar han borta över sommaren?

– Han lär ha gjort en spektakulär hemtripp. Embarkerat Rescue Gripen från Torekov,
jag vet inte var eller hur, sedan blivit upphämtad av SAR-helikoptern SE-HEJ och

avlämnad  direkt på Pinus den Höge.

– Då är alla våra förväntade hemma, tror vi. Skall vi hänvisa till några av de många

tidigare Akter som beskrivit olika ut- och hemresor, som Akt 312 och Akt 183?

– Nej. Nu skall vi ordentligt fira hemkomsterna. Nu skall det bli fest i dagarna fem.

Minst.

– Då kan vi ju inräkna Hamnfesten i Torekov, nu på torsdag, fredag och lördag.

– Det lär bli fruktansvärt mycket skrävel om vad var och en har upplevt.

– Vi lär väl höras av, någon av oss, när festandet är över. Möjligen lomhörda.

Vi har placerat vår blogg i <a

Akt 804                                                                2011-07-15

Proteströrelse från Torekov ut i världen

– Marun, läste du NST, Nordvästra Skånes Tidningar, i går, den 14/7, på

sidan A8 om . . .

– Säkert Sugus. Du menar artikeln om Salamenders makt över byggplaner.

Hur en, eller förmodligen flera salamandrar kan skona ett område från be-

byggelse . . .

– Just så. Precis som golfbanor, som vi Aktat om tidigare, bl. a. i  676 och

782. Golfbaneplanerna för Påarp, mitt på Bjärehalvön . . .

– Nu är det ett NTAB-projekt vid Norrvikens Trädgårdar, mellan Båstad

och Kattvik som är på tapeten.  Eller på ritbordet. Gert Wingårdhs.

– Det verkar tveksamt om hur mycket folk som sett hur många salamandrar.

– Vi hittar dom om dom finns, så vi kan intervjua om förväntade svårigheter.

– Minns du den av ilska snoendes salamandern i Akt 782?

– Jo, den här:

– Salamandrarna verkar ha framgång i Skåne . . .

– Jo, såväl protestmässigt som överlevnadsmässigt.

– Tänk om salamandrarna blev lika framgångsrik i Österrike. Jag tänker på en

av våra upplevelser i Wien under vår gemensamma kontinentala vårresan.

– Vi shoppade runt på de finare affärsgatorna, medan Lugar och hans kompisar

gick krogrundor till bl.a. Fischers, vinklat i Akt 796 och 797.

– Jag trodde ett tag att vi också var berusade när jag såg hur salamandern exploa-

terades i ett antal butiker.

– Väskor och skor till synes av salamanderskinn. Verkligen osmakligt.

– Upp till kampanj för salamanderns okränkbarhet även i Wien.

Vi har placerat vår blogg i <a

Akt 803                                                                2011-07-13

Bör får från Torekov få en lucka?

– Marun, kan vi kalla en lucka i våra kunskaper kring en damm

för en dammlucka?

– Är inte, Sugus, en lucka en grej som öppnas så att någonting forsar ut?

– Det var något ditåt vid Hälledammen. Som om en lucka öppnades

och vi blev av med en minneslucka.

– Du minns från förra Akten att vi skulle fortsätta lyssna till Urban

Ekstam och Nils Forshed vid Hälledammen.

– Då vet ett positivt urval ur folket mer än andra.

– Jo du. Imponerande hur någon genom att enbart lyssna till fåglars låtresurser

kan avgöra arters och populationers utveckling inom hela Söndre skog. Framgång

för vissa arter som titor och trastar, motigare för arter bland sångarna . . .

– Avslöja inte mer. Låt folket fördjupa sig i boken ”Hallands Väderö – naturen och

historien”.

– Då påpekar vi ingenting om Akter kring Hälledammen (LXI, LXII, 217, 231, 277, 288).

– Vi visar bara några bilder som visar utvecklingen under tid, som vi brukar.

– Vykort som avslutas med några av Gunins bilder.

– Vi kan väl avslöja en tanke vi fick under exkursionen?

– Jo, den att vi gärna vill se fler får, som vi skrivit mängder av Akter om,

även vintertid.

– Och som markunderhållare i skogen.

– Vi får bryta här. Övervakningskameran signalerar om att några

korpar är på väg hem.

– Så dags nu.

Vi har placerat vår blogg i <a

Akt 802                                                                2011-07-12

Orsak att lämna Torekov

– Marun, du antydde i förra Akten att du fick en sorts lyckorus vid din

ankomst till Hallands Väderö. Du fick mig att associera ekar och hedar

till  författare och illustratör.

– Visst Sugus. Församlingens samling med skaparna av, som vi föreslog

i Akt 736 till årets julklappsbok, ”Hallands Väderö – naturen och historien”

blev en repetition och verklighetsupplevelse av boken. En naturnära upp-

levelse för alla som var där. De som inte var där får stå sitt kast för framtida

brister i viktig kunskap om Väderön.

– Jag instämmer. Någonting vi kan häckla Gunin och de övriga korparna med.

– Nu vet vi allt om betesmarker, rovdrift av skog som ved, björnbär som i avsaknad

av vinterfår får, om de inte är söta, ohotat utbreda sig, Oscar II ohämmade jakt på

harar under Kungseken, fårskiljning i Hagen, tusenåriga ekar, om tillkomsten av

Engelska kyrkogården och mycket mer.

– Mycken kunskapsförmedling under en kort promenad, från bryggan till Kungseken.

– Vi kan innan promenaden fortsätter till Hälledammen, i en kommande Akt,

ge några nostalgiska jämförelsebilder kring Kungseken.

– Vi kan väl också påminna om några Akter kring Engelska kyrkogården (491),

ekar i allmänhet på Ön (602, 603, 616 – 618, 729, 739), får på Ön (XCV, 280, 711)

och björnbär på Ön (227, 251, 703).

– Nej, det är bättre vi uppmanar folk till tre ting: 1) Köp boken 2) Läs boken 3) Besök Ön.

– Vi återkommer från Hälledammen.

Vi har placerat vår blogg i <a

Akt 801                                                                2011-07-08

Att komma från Torekov

– Marun, du verkar snoig. Välkommen hem föresten. Var kontinental-

trippen flängig?

– Tack Sugus. Nja, så där. Sista etappen är som vanligt stretig, att finna

nostalgiskt fortskaffningsmedel i  stil med traditionens krav. Jag har ju

inte samma rutin som Lugar och Gunin, eller korparna i övrigt.

– Jag tyckte du kom till Torekov elegant nog, med EMM XXIII.

– Upptäckte du det, det var strongt.

– Det var via GPS hos Pax.

– Men den vidare, om än kortare turen till Pinus den Höge var det knepigare. Jag

funderade i olika tankebanor eller vattenvägar . . .

. . . där exempelvis Folk åker i Kyrkans båt Dagmar . . .

. . . eller Kyrkans Folk åker i egna båtar eller med kontrakterade . . .

. . . som kan ge chans till guidning hem till ”den stam i vars topp mitt bo är fäst”.

– Vilket blev valet? Pax gömde sin GPS för mig, efter mitt tidigare ”övertramp”.

– Låt mig först föreslå ”Frimärksförening”. Det får bli två, som av många tolkas som

en och samma, nämligen TBSS och TBSK. Anledningen till förslaget är också tvenne,

dels att båda ger underlag för olika typer av sjöfart, jämför deras hemsidor, och dels

att de kan nyttja likvärdiga frimärken, som Postverket tillhandahåller i lagom mångfald.

– Kanske mängdrabatt i samverkan med Sjöfartsmuseet  enligt Akt 798, och SHVN

i Akt 794 . . .

. . . men åter till ditt val av utresa . . .

– Du måste lugna dig. Jag återkommer. Jag blev nästan rörd till tårar när jag kom

 till Väderön, såg och hörde . . .

– Var det åsynen av och suset kring stammen till den fura vid  . . .

– Alls icke, det berodde helt på en synnerligen naturanpassad urban ekstam . . .

– Urban Ekstam?

– En påtagligt substantiell fors av lidelse över vår hed, över Ravnahult.

– Forshed?

– Jag återkommer. Vi ses.

Vi har placerat vår blogg i <a

Akt 800                                                                2011-07-01

Spå om spår av SPA i Torekov

– Sugus, du ser avstressad och lugn ut, och välansad i fjäderdräkten. Välkommen

hem. Var kontinentaltrippen givande?

– Tack Paxe. Mycket tillfredsställande och föga tärande.  Jag har besökt ett antal

anläggningar för SPA och god mat ute i Europa . . .

. . . och kan konstatera att Bjäre-bygden ligger mycket bra till vad gäller

maträtter med inslag av fisk och skaldjur. Jag har just besökt Montanus

SPA vid Norra Stranden, för uppfräschning av min fjäderdräkt, och avgivit

några råd från kontinentala SPA-anläggningar.

– Ja, jag såg att du följde traditionen att på något sätt lifta sista biten hem.

Jag tycker kampen är trevlig, oaktat att Pax ogillar gimmicken.

– Ja, jag vet att han tycker att vi bör flyga med egna vingar, när vi nu fått

den förmågan och begåvningen.

- Jag har inte sett Kajak, har du gett honom på båten?

- Han, tillsammans med en del andra korpar, letar båtar. Det kan bli jobbigt

och ta sin tid. Många gamla segelfartyg är i Kiel just nu. De kommer nog inte

till våra farvatten förrän i samband med Tall Ship Race i Halmstad i början av

augusti. Och då förmodligen norrifrån. Vi kanske slipper dom hela juli. Jag liftade,

som du såg, med en veteranbil, på flaket, därav behovet av fjäder-SPA.

– Var det bra go hos Montanus?

– Han var nöjd. När jag kom höll en gråsparv på med lusbad i

grusbaljan och en ung grönfink sov sin skönhetssömn efter bad . . .

. . . och jag visade en ny återställningsmetod med hjälp av en fjäderskral

kråka. Han kom släpandes till anläggningen, men efter idogt arbete

kunde han lämna den med högburet huvud. Kontinental finish.

– Ser ju mycket lovande ut. Jag får kanske skicka dit Pax, han ser sliten ut.

– Jag förstår att han haft en del upprivande duster med Lugar, släktens svarta korp.

– Fiskrättsberömmet får styra valet av Aktens ”frimärksförening”:

Vi har placerat vår blogg i <a