Horsakistan

Akt 853                                                              2011-11-28

Håkan ”Juholt” i Torekov

– Sugus, det lackar mot jul. Dags att tänka på rim och lekar.

– Marun, jag funderar på en bra julsaga för våra minsta och

en för våra äldsta.

– Ok, de har nog samma sinne, så det går bra med en och densamma.

– Jag tänkte mig sagan om tickorna som skulle framföra charader.

Jag drar strukturen här och nu, så får du reagera.

    Tre tickor, Sten, Sven och Håkan, som vi känner från Akt LXX den

29/3 2006, skall medverka i julens framträdanden med charader och

imitationer. De beslöt om ett möte, en ouvertyr, om rollinnehåll. Inled-

ningsvis ett lugnt möte, som övergick i oense och hårda ord. De kallade

in en medlande krisgrupp, pumpasamlingen från Akt 698, som de fått

förtroende för genom denna grupps solidaritet och goda enighet.

   De visste att pumporna var lyhörda och insiktsfulla samt kunniga i

att utse klartänkta jurymedlemmar. Valet föll på några svamparter,

som de högaktade för bevisad förmågan att lugnt kunna bedöma från

låg och hög nivå.

…Beslutet blev att Sten skall imitera en sköldpadda och

Sven en påfågel, helt i linje med deras begåvningsprofiler.

Med Håkan var det lite knepigare och orsaken till interngrälet.

… Eftersom Håkan fått aliasnamnet ”Juholt”, ingen vet varför,

ansågs han ha en sådan profil att han lämpligen bör imitera

Göran Persson . . .

– Jag förstår inte varför. Hade det inte varit bättre med Gustav Vasa?

– Nej. Därigenom bråket. Håkan ville vara på G och inte på J.

– Jag ber att få återkomma efter analys, tänkte inte på Jöran Persson

utan på Kung Gösses hattmode.

Vi har placerat vår blogg i <a

Akt 852                                                              2011-11-26

Ett riktmärke förnyas i Torekov

– Gunin, skall vi dämpa humöret?

– Självklart inte Lugin, men är det inte Kajaks och Marins replik?

– Förvisso, men jag tänkte vi kunde nyttja den medan dessa två ägnar

tid åt hoppfullhet och hopplöshet, om hopptorn och hoppställningar.

– Skall vi se hoppfullt på att vi kan få ett nytt riktmärke, och om det lever

upp till det nu hädangångna.

– Våra riktmärken vid inflygning från Kallskärslid på Hallands Väderö till

Torekov är många. Växlat har de gjort från och till. Vi klarar det. Intressant

att se hur det nya kommer att synas sig. Växlingarna har redovisat alltifrån

de första Akterna och genom åren.

– Vi kan redovisa några tidstypiska bilden för ”S:ta Toras väg 14” från då till

nu, utan mellantext från 1910-talet till nutid.

Vi har placerat vår blogg i <a

Akt 851                                                               2011-11-21

Enbart tornlikt i Torekov

– Marin, skall vi dämpa humöret?

– Självklart inte Kajak. Kan vi inte hålla det uppe får det kanske bli

dämpat, å åminnelse för enbart tornliknande företeelser.

– Finns sådana?

– Ja, några av förra Aktens kan nog passa in. Vi törs visar några till.

– Kan kommandobryggan på detta amiralsliknande krigsfartyg

ses som ett flytande torn?

– Nja. Någon skulle kanske snarar tala om ”plåtschabrak”. Vi får

höra efter på Åland, där har de måhända en mer sund syn.

– Dessa konstruktioner vid Burensvik och Dagshög, vid kusten söder om

Torekov, påminda om i Akter som 126, 322 och 328, kan väl ses som torn?

– Nja, någon skulle kanske snarare tala om fundament, föga fundamentalistiskt,

men med hänvisning till Babel.

– Men här då? Ödegården på andra sidan Torekov, mot norr, mitt

på golfbanan. Gavelspetsfönstret ser väl ut som en tornlucka? Vi

hade med Lotsstugan i förra Akten.

– Ett gränsfall. Någon skulle kanske snarare tala om duvslag. Vi

får lyssna av Pax och Paxe, våra brevduvor.

– Ett gränsfall till? Hotell Kattegatt i Torekov.

– Nja, någon skulle kanske snarare tala om flerbosboende

på olika höjder för gråsparvar och pilfinkar. Vi må lyssna

till våra småfågelvänner.

– Men om murgrönan slopas?

– Stackars pjoder.

– Här är i vart fall ett riktigt torn, enligt våra egna Akter 649 och 660.

På toppen en vindpropeller som drog en pump för havsvatten till

Varmbadhuset. Kan då inte pumphuset ses som torn, funktionen är

den samma, att pumpa vatten. Tornet går lika djupt ner som högt upp.

– Nja, någon skulle kanske snarare tala om feltänkt. Torn går enbart

uppåt. Och fråga SPA-gästerna om de vill bada i avloppsvatten.

– Morgondoppsbryggan då? Visa á vi övre bildraden ser jag den

undre som om bryggan har ett tornslut.

– Nja, någon skulle kanske snarare tala om att folket klättrar upp

i torn. Går inte ut på torn. Vi må fråga våra vänner tornsvalorna.

– Här då, trampolinen på en badflotte, det blir väl ett torn?

– Nja, någon skulle kanske snarare tala om en upprepning av

”Jalle” ovan. Det hela får ses lite flytande.

– Ett äkta torn avslutningsvis. På fast grund. Hopptornet som

fanns vid hamnen vid simskolans avslutning varje år från 1920-

talet och nästan 40 år framåt. Först vid östra piren och sedan

enligt kortet ovan.

– Nja, någon skulle kanske tala om hoppfullhet. Vi återkommer

om ifrågavarande torn i en egen Akt, även om några andra skulle

kalla hopptornet för en hoppställning.

– Vi skall bekämpa hopplösheten.

Vi har placerat vår blogg i <a

Akt 850                                                               2011-11-16

Ett slätstruket Torekov

– Kajak, skall vi hålla humöret uppe?

– Självklart Marin, även om vi sett uttalanden om att Torekov skulle

vara slätstruket så behöver epitetet inte prägla Hallands Väderö.

– Du menar epitetet är ett attribut som omedelbart och enbart anknyts

till Torekov?

– Det kan kanske rent utav vara en fellyssning. Tänk slättstruket. Att det

saknas höjddivergenta formationer.

– Begreppet slättstruken finns nog inte. Men jag förstår vad du menar. Här

på Väderön har vi, å ena höjden, Pinus den Höge på Kallskärslid, + 23,8 öh,

å andra höjden, Kappelhamnsslätten, + 3,8 öh, nedanför oss, som är slät,

rätt och slätt. Det blir 20 meter, utöver vår tall. På intet sätt intetsägande.

– Du menar att i denna belysning står Torekov sig i övrigt slätt.

– Nödvändigtvis inte. Folk är ofta kompensatoriska. Söker sig ner i grottor

och upp i tornliknande konstruktioner.

– Vi kan ju försöka sticka in några icke slätstrukna Akter mellan Gunins och

de andra korparnas ofta lätt mediokra Akter.

– Vi hoppar inledningsvis över, högheterna till trots, kyrkotorn och fyrtorn,

som finns redovisade i ett oskäligt antal tidigare Akter.

– Exempelvis 402 till 408, 116 och 812 . . .

– Nu satsar vi på någonting helt annat.

– Ok, många viljor uppåt. Vi skulle inledningsvis inte ha med kyrkan.

– Den bara fanns där. Ingenting att göra någonting åt.

– Ok, ”låten barnen komma till mig”.

– Vi kommer kanske åter till er.

Vi har placerat vår blogg i <a

Akt 849                                                      2011-11-11


Från och till Torekov

– Gunin, skall vi hålla humöret uppe?

– Självklart Lugin, trots att dagens datum, 11-11-11, liknar ett staket,

en symbol för frihetens hinder . . .

– Vi har ju skrivet en del om flykt och försvinnande . . .

– Du tänker just nu på, misstänker jag, att Carl Perssons tid är ute

vad gäller arrendet av Hallands Väderö Skogvaktarboställe . . .

– Vi har omtalat honom i tidigare Akter som 656, 591, 628 . . .

- Ett annat hus på Väderön som kommit i blickpunkten är den gamla

lotsstugan från 1844 . . .

. . . som även tjänat som bostad åt stenhuggare vid Innäsbrottet intill Hied,

men som nu är ett uppskattat natur- och kulturhistoriskt museum

– Att Lotsstuga / Museet kom i TV-rutan berodde på Akterna 792 och 844

med de hemvändande amerikanerna i TV1-programmet ”Allt för Sverige”.

Efter landstigningen i Torekov besökte de Kyrkparken och kollade in grav-

stenarna. En av deltagarna, Guy Clark (50) från Middletown, New York,

såg ett samband mellan sin mormor och en av gravstenarna, släkten Romare.

– Han fick åka ut till Hallands Väderö och genom museet och dess

foton m.m. bilda sig en uppfattning om hur hans anfader Obertelius

Romare med familj, hustru och åtta barn, under viss tid även hans

föräldrar, levde tillsamman på Ön under mitten på 1800-talet.

– Upp emot tolv personer bodde i samma lilla hus med en latrin av

resvirke.

– Men med fin utsikt.

– Det finns god litteratur om såväl Hallands Väderö som släkten Romare

och gravstenarna på Kyrkparken i Torekov. Väderö-litteratur i Akter som

736, november 2010 och 803, juli 2011.

– Jag rekommenderar två publikationer, Fritzells om släkten Romare

och Bertil Wulffs artikel i Bjärebygdens årsbok 2000 om gravstenarna.

– Jag hoppas att Guy Clark hänger kvar, rentutav segrar.

– Du menar en seger kommer att ge svar på frågan om huvudmannen

för Romare-släkten var Pål eller Paul. Båda utpekas i litteraturen.

- Ja, Paul Romare från gravstenen och Pål Romare, på bokomslaget ovan,

kan inte vara en och samma person, oaktad båda var gifta med Ingrid Junker.

- Är det konstigt om Pål ibland skrivs som Paul?

- Nej, men Paul föddes 1754 och hans Ingrid 1762, Pål föddes 1781 och hans

Ingrid 1785.

Vi har placerat vår blogg i <a

Akt 848                                                               2011-11-06

Försvinner från Torekov

– Lugin, skall vi hålla humöret uppe?

– Självklart Gunin, alla är ju inte borta . . .

– Är det Alla Helgons dag som plågar och tynger dig . . .

– Jag tänker på Halloween och Häxringen.

– Halloweenfirandet har varit speciellt i Torekov i höst med ett Halloween Run

samt festligheter med mat och mycket mera.

– Men mycket försvann. Små trollpackor upp i sina hattar, halvmarorna

värmde upp och sprang mot Båstad.

– Här nedan kommer häxringen, som håller på att bli glesare och glesare.

Allt fler av hattbärarna rymmer ringen. Och inte lär de komma tillbaka.

– Tillbaka, varje morgon, kommer däremot de kajor som varje kväll

flyr från Torekov ut till Hallands Väderö för god nattsömn.

Utan nattmössor och inte yra i hatten.

– Vi kan ta tillfället i akt, eftersom ögonfröjden gått i vinterdvala . . .

– Ögonfröjden? Om du syftar på Akt 798 så gäller det enbart  delvis. Men

de återkommer i slutet på april 2012. Bör vi avslöja vem som svarar

för ögondjupen?

– Det kan vi göra och samtidigt hänvisa till supportande Akter, med

fotonummer enligt Akt 798:

1. Porträtt i namnbrädan för skonaren Harstene New York (246, 619)

2. Danske författaren H C Andersen (241, 213), galjon

3. Konsul Ivers (230, 225), galjon

4. Saltpeter (794, 225), skulptur av P Bruce

5. Riddaren / Korsfararen (XCIV, 213, 241), galjon

6. Cleopatra (225, 791, 792, 793), skulptur av P Bruce

7. Petter Bruce (225, 232, 239, 243, 246, 668, 791, 793, 794)

8. Björnen i namnbrädan för Nordlyset (619, 243, 213)

9. Sture Holmberg (225), museets idégivare

– Vi kan kanske lägga till att Sture Holmberg är nuvarande

riggmästare Kjells farfar (847, 791, 786, 163, LXXXVI).

Vi har placerat vår blogg i <a

Akt 847                                                               2011-11-04

Se upp i Torekov, eller ner

– Gunin, skall vi hålla humöret uppe?

– Självklart Lugin, det är snart jul . . .

– Jag tänkte på Punin och hans upp och nervända tankar . . .

– Strunt i honom, vi lägger ut några egna synpunkter på upp och ner

och konsekvenser på snurrig snurrighet. Det är klart att många ser upp

till oss som kan röra sig fritt i luften och på haven. Hur blicken riktas

är ovidkommande. Vi kan flyga såväl över som under åskådare, som ser upp

till oss, även om vederbörande ser ner på oss. Helt klart, va?

– Ja, vi kan liksom Punin plocka exempel från Wien. ”Gulkappan” ser ner på

”Rödkappan”. Inte för att han gör reklam för en annan Wien-konsert, utan för

att han, de facto, är kortare i rocken. De båda 1700-talsstatisterna är mycket

goda vänner.

– Samma om att ”Rödkappan” ser upp till, eller på, ”Gulkappan”.

– Den här hunden blir verkligen negativt nerpåtittad . . .

– Men vems är ”skulden”? Borde inte hundens matte påbörjat upp-

städningen i stället för att prata i telefon? Jag förestår att kompis-

hunden tittar bort.

– Hundens matte ringer kanske till någon saneringsfirma, som mot

”RUT-avdrag” kan rycka in. Eller ut . . .

– ”Renhållning Utan Tvekan”. En reform att se upp till. Eller . . .

– Vi har i ett antal Akter visat på Torekovs djärve och våg-

halsige riggmästare runt märsen på Sjöfartsmuseets mast.

– Två gånger om året, minst, under många år, har Kjell Holmberg

spelat huvudrollen vid riggning och avriggning vid hamnen i Torekov.

– Vi tar oss friheten att visa Punin hur ”snurrighet” förvisso kan ges

en positiv tolkning genom ”dansen på och kring märsen”.

– Vi avslutar med att titta ner av ytterligare att skäl, titta ner på bild,

oskuldens blygsel, tolkad av Carl Eldh. . . .

– Jag tycker mig se en viss anknytning till hunden ovan . . .

– Skärp dig nu. Jag tror inte hunden känner sig oskyldig av

den skamsna blicken att döma.

– Oskuldens falska blyghet . . .

– Bara du inte känner dig fånig med anledning av denna Akt.

– I så fall blir det en protestproposition vid nästa Ravnahult-ting.

Vi har placerat vår blogg i <a

Akt 846                                                               2011-11-01

Kampkramp i Torekov

– Hej, Punin här. Ja, Punin ni vet, Stenshuvud och så där.

Med tanke på Akt 845, som bygger på bilder Gunin och Lugin fått

från mig, börjar jag misstänka att dessa båda figurer besitter en för

dem okontrollerbar inre kamp att ständigt vara provocerande.

Visar bilderna utan text för att de ”inte är mycket att kommentera”.

För att börja med första bilden . . .

. . .  finns det förvisso mycket att klarlägga. Namnet Sten har igenting med

Stenshuvud att göra. Familjen är döpt efter en rollgestalt av Nils Poppe,

Sten Stensson-Sten från Eslöv. Tala om kamp för vit kunskap och mot

svart dumhet. Jag tror inte Gunin vet om familjen ovan är vit med svarta

fält eller svart med vita fält, lika lite som Lugin vet någonting om zebrans

ränder.

Om bild två, erosion, ja jösses, Gunin begriper nog inte vad erosion är för

typ av kamp. Och bild tre tror nog Lugin är en kamp om att göra Östersjöns

vatten sött. Bilden visar, liksom fjärde, risken för att den skånska kustlinjen

i öster och söder försvinner mer och mer. Då skulle han må, Gunin, om enbart

den västra fanns kvar. Han kan känna sig spolad, såsom vattnet får honom att

känna, han hänger i luften. Ett faktum han inte kan krypa undan från lika lätt

som Nils i bild sex.

Vad menar Gunin med bild sju, Aktens sista? Svampens kamp att komma till

sin rätt, talar han juridik eller matlagning?

Gunin och Lugin skall få några nya bilder att studera.

Vi var tillsammans på en resa ut i Europa i våras. Här en bild från Wien

med kejsar Frans Josef I som ser ner på en trädgårdsarbetare.

Tittar kejsaren ner för att undervärdera och förtrycka eller för att berömma

och för att få arbetaren att resa sig av stolthet. Tittar Frans Josef ner

för han känner hotet från en kratta mot sin upphöjda ställning?

Ytterligare en bild från Wien. En fånge som sitter i sin cell, synlig från ovan

av folket, för att kunna bli bespottad. Men som blivit en önskekälla. Varför?

Vad önskar folk när de släpper ner ett mynt? Att de, oaktat de är fria, vill bli

fria? Som korpar?

En tredje bild från Wien, som visar . . .

. . . att folk kan titta upp på folk som tittar ner på folk som även

kan titta ner på folk som kan titta upp. Och detta kan växla i tid

och rum. Allt beroende på om man befinner sig på marken, i det

mindre pariserhjulet eller i det större, högre. Sådant kan jag inte

tala med Lugin om. Han tycker allting snurrar.

En sista bild får visa en sida av det ”goda folket”.

Matar gässen för att få god mat till mårtensblotet. Nu har

jag valt en human sida. Gässen på bilden är fridlysta. De

får matas men inte ätas. Med det fridlyser inte folket.

Vi har placerat vår blogg i <a