Korparna på Kallskärslid. Akt 767. Inga spår efter stäpphönor i Torekov

Akt 767                                                                2011-02-14

                          

Inga spår efter stäpphönor i Torekov

                             

– Gunin, om jag säger stäpphöna, vad tänker du då?

– Eftersom det är du Pax som frågar, utgår jag ifrån att du syftar på din

släkting, Pterocles indius, från stäpperna i Centralasien. Kanske från

Kazakstan. Har mycket sällan blivit sedd i Sverige, aldrig i Torekov.

– Jag kanske uttryckte mig fel. Jag säger om. Jag säger den steppande hönan.

– Ok, då är jag med i plats och tid. Du syftar på lanthönan Laura, hon som var

fjärran från att vara panelhöna. Är det folkets TV-inslag Let´s dance som rör

om i din tankeverksamhet?

– I mindre fågelhjärnors. De har hört om Lauras vilda liv på Marknaden i

Boarp, som gav henne ”evigt liv”, uppstoppad och till allmänt beskådande.

Det senare känner inte många fåglar till, bara ryktet om steppintensiteten

och berömmelsen. Det har på något vis blivit till utmaning, som bland pistol-

män i Vilda Västern. Vem drar fortast, vem steppar snabbast.

 

 

 

– Några som har utmanat dig?

- Inte direkt. Snarare efterfrågan på goda råd. Några tycks känna till duvors släktskap

med stäpphöns. Inbillar sig att vi duvor är steppspecialister, som kan sätta spår på

dansgolven. Arterna uppviglar varandra. Upp till kamp, låt oss skåda spåren i snön.

 

 

 

– Duvans spår var ju inte särdeles upphetsande.

– Koltrastens kanske något tätare och intensivare, men fjärran från Lauras.

– Finkarna menade att bästa fågel må vinna och fixade uttagningstävlan.

 

 

 

– En bofinkshona segrade och åstadkom ett mycket proffsigt mönster.

– Undrar just om inte hela flocken hjälpte till i tramperiet.

– Du avslöjade väl inte sanningen om Laura?

– Menar du om den gången hon fick sin berömmelse och dansade ihjäl sig?

– Ja. Hon dansade, inte i snö, utan på en upp och nervänd badbalja, 80-liters.

Ingen visste att under baljan, inne i den således, fanns ett brinnande gasolkök.

Ju mer tiden gick desto varmare blev ”dansgolvet”. Lauras dans, med allt mer

upphettade fötter, blev vildare och vildare tills hon föll död ner.

– Men bevarad för eftervärlden, uppstoppad och utställd i Hembygdsparken.

– De som dansar i snön är handikappade. Blodet via benet, tarsen, stryps för

att minska nerkylningen och dämpar därmed rörelsehastigheten.

– Det är nog bra att de håller igång, vintern syns ha kommit tillbaka.

 

Vi har placerat vår blogg i <a

och 118href=http://bloggkartan.se/registrera/24919/torekov/

>Torekov</a> på bloggkartan.se

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback