Horsakistan

Akt 527                                                                  2009-01-29

En skrattretande upplösning

- Urun, något oroligt men ändå roligt. Var det så du sa?

- Ja Marin, han är smidig och listig.

- Ekorren?

- Förvisso. Men nu tänkte jag på Den Copos, den specialinkallade hackspetten, agenten.

- Förklara bilderna, jag hann ju inte se kraftmätningen enligt föregående Akt.

- Inledningsvis blev det ett ställningskrig . . .

. . . när kontrahenterna försökte få varandra ur balans med olika psykiska finter . . .

. . . men ekorren ville inte, så där utan vidare ge sig. Han hängde kvar i bakbenen och grep tag i kotten med

framtassarna och försökte komma åt kottens innanmäte, talgbollarna.

- Ett tjusigt angrepp.

- Men hackspetten kontrade med att snurra runt sin sittgren och kunde kom på så sätt komma åt ekorrens

undersida.

- Hujeda mig. Skulle Den Copos åt ekorrens strupe?

- Var inte så rå och brutal. Konflikten skulle lösas på ett lugnt, hänsynsfullt och roligt sätt.

- Kan konflikter verkligen lösas så?

- Elegant. Hackspetten kittlade ekorren under magen. Ekorren blev så full i skratt att han tappade både taget

och fattningen . . .

- Är det inte samma sak, tag och fattning?

- Du fattar väl att fattning här betyder behärskning av sinnestillstånd.

- Och?

- Ekorren föll till marken, vigt och stilfullt, rent av gracilt - för att inte säga charmant.

- Du tycks ha blivit betuttad i den lilla furufnatten.

- Ja. Ekorren tog försoning. Tyckte tydligen att resterna på marken från kotten, nerspillda av idoga småfåglar,

var bekvämligare föda än att äta hängandes upp och ner i kvistverket.

- Är det en hållbar försoning?

- Vi får väl se om ett hopp ner är ett hopp upp när det gäller en hoppfull syn på framtiden.

Vi har placerat vår blogg i <a