Horsakistan

Akt 439                                                                        2008-02-11

Något lite mer om Max

- Gunin, så var det klart för slutfinishen

- Lugin, början på finishen.

- Ja, en man i snipan som målar.

- Eneman i snipan, det är han som målar, inte snipan.

- Ja det ser jag väl, att det är Max han målar, Eneman. Vit som en svan, inte

gråspräckling som en ful ankunge. Som en mås utan vingar. Det står på bild 2

att det är en provtur till Kapellhamn.

- Nu skall du inte märka ord. Alla förstår innebörden och skeendet. Du skall

inte hänga upp dig på att Max just i fotoögonblicket backar från Kapellham.

- Ville bara visa på att jag var observant på antibogvattnet och flaggan.

- På bild 3 syns "Guldfisken" bra. Var detta verkligen det riktiga namnet på

båten?

- Nej. Förmodligen inte. Men Albin Olssons tullkryssare var så välhållen och

guldskimrande att namnet blev så i folkmun.

- Albin Olsson, är det ett riktigt namn eller din vana trogen att ofta välja namn

som passar in på väldigt många; "Många nämnda, inga glömda"?

- Testa din slutledningsförmåga och kolla bild 4 med din egotrippade obser-

vans. Någonting i den bilden bör du kunna associera till förra Akten, där Kajak

virvlar runt i orkaner.

- Att det är krabb sjö i hamnen?

- Intressantare än så. Lyft blicken.

- Att Torekov fått en ny kyrka året innan?

- Det avhandlade vi i några Akter under december 2007. Exv. 407 och 423.

- Det var lite blåsigt i de Akterna också. En vink, tack.

- Sänk blicken.

- Aha. All veden, på kajen, bortom Max. Det var regelrätt skogsavverkning,

inte vidfälle.

- Förvisso. Men i den avverkningen miste vi två av våra reservnästen till Pinus

den Höge, i kanten mot Kapellhamn-slätten. Vi miste ett under Gudrun och ett

med Per.

- Jag känner mig blåst. Detta har vi också Akt-avhandlat.

-Erkänner. Tillstår. Vidgår mitt moraliska förfall.

- Då inväntar vi även förfallet av Max.

Vi har placerat vår blogg i <a