Horsakistan

Akt 369                                                2007-10-23

Folkets ögon söker oss.

- Logut, har du läst dagens NST, Nordvästra Skånes Tidningar.

- Håller på , Login. Något specifikt du vill jag skall referera.

- Jag har läst den. Du har inte ännu nått till B-delens sista sida. Nu kan jag
testa dig. Betrakta de två bilderna ovan. Titta. Snabbt. Lägg undan.

- Tänk dig nu vara en av folket.

- Hugeligen. Men ok.

- Vilka skillnader i bilderna reagerade du för. I ordningsföljd, tack.

- Jag kan tänka mig att manfolk såg bilens utveckling. Kvinnor att det i den övre
bilden finns medmänniskor. Barnen att i den undre bilden finns en jul-

gran, som för tankarna till julklappar.

- Enligt de forskare, som det hänvisas till i artikeln "Våra ögon söker efter

djuret", har du helt fel. Folks omedelbara observandum tillskrivs i bilderna,

den undre, att det finns en korp i första hand och en snäcka, eller snigel som

icke biologer säger, i andra hand. Övre bilden ger en irrande blick och för-

virrat beteende, när de inte finner några djur alls. Efter en stund infinner sig

lugnet när de ser människor. Först efter långt betraktande medvetandegörs

folket om att det förekommer hus, träd och bilar och det skiljer nästa 80 år

mellan bildmiljöerna.

- Skall vi känna oss hedrade?

- På sätt och vis. Det är dock ingen egen viljehandling av folket, betingat av

intresse eller vördnad. Enligt forskarna, Leda Cosmides och John Tooby, är

det hundratals års utveckling i folkets hjärnor, för att snabbt observera farliga

rovdjur i naturen. Hjärnan styr omedvetet folkets ögon till djur.

- Risken är större att bilarna dödar folk än att vi gör det.

- Nog så alltid. Visar vi bilderna på nytt om 2000 år är det kanske bilarna som

ligger först i observandumet. Läs artikeln. Du kan lära dig något om folket.

- Bra. Får jag nu bli korp igen.

Vi har placerat vår blogg i <a