Korparna på Kallskärslid. Akt 177. Vid sina sinnens fulla bruk.
Bilder: Arkivbilder (arkivbild, SVT-arkivet, NE):
Radiounderhållning i Torekov, stg 407, början av 1920-talet.
Novisen vid spisen (Folke Ohlhagen och Tore Wretman ,slutet av 1950-talet)
Radioteaterns Inga Tidblad, under 1930-60-talen
(Bilden ur Kameliadamen, Dramaten 1955)
Akt 177 2006-11-27
Vid sina sinnens fulla bruk.
- Gunin, jag kan berätta lite från Kajaks nostalgiska tillbakablickar.
Ett tillfälle när fyra av hans sinnen, syn, hörsel, lukt och smak, verk-
ligen fick blomma ut – om jag får säga så.
- Lugin, har hans sinnen någonsin fått vila?
- Jag avstår från att ge mig in på någon diskussion med dig om sär-
skillnadströsklar. Jag nöjer mig med att ”allting är relativt”. Låt oss
betrakta Kajaks berättelse som en relationsuppfattning. Radiolyss-
nandet var ju ett sätt att komma fjärran händelser närmare.
- Nåja, kom till skott då.
- Just så. Kajak var på väg hem till Hallands Väderö, från en släkt-
träff vid Hovs Hallar. På grund av skott, kaninjakt vid Segelstorp,
tog han från Knösen en gir över Hallavara, Haga och Hov. Före Hov
landade han i en stor lönn, på en västergren, för att njuta av den hän-
förande utsikten över Torekov och Hallands Väderö.
- Det var synen. Kom till de övriga sinnena.
- Som han satt där, kände han igen några radioröster. Han blev nyfi-
ken och tittade ner på brevlådan, som tillhörde lönntomtens ägare.
Han läste namnet Håkan Westergren.
-Dramatiskt, han hörde ”Kameliadamen”.
-Ja det började brinna en eld i honom. Och inte bara i honom, även i
stugans spis. Snart kände han underbara dofter.
- Nu återstår bara smaken.
- Lugn. Dofterna kom från mat, som bars ut i trädgården av kockarna
själva.
- Låt mig gissa. Dåvarande svärsonen i huset, Tore Wretman, och
hans radiokollega, Folke Olhagen.
- På spiskroken, rätt. Och vilka rätter. Kajak himlade med ögonen
när han berättade om de rester han kommit över, när middagsgäs-
terna vilade ut i vilstolar och hammock.
- Vad säger ditt sjätte sinne, hade Tores namn någon anknytning till
Torekov?
- Möjligen, troligen nej. Snarare Tor - en kunglig operakällares vir-
tuos. Tor kan ha fått efter en Gud, så god som någon. Asagudan hade
ju många egenskaper och redskap för kulinariska utsvävningar.
- Förmodar det tog tid innan Kajak kom ut till Pinus den Höge denna
dag.
- Ja, Sugus hade verkat både ängslig och förmanande. Kajak hade
funderat på en ursäkt. ”Försenad på grund av Inga Tidblad” eller kanske mindre utmanande, ”Försenad på grund av inga tidblad”.
Men valde ett av de citat han hört utväxlas mellan middagsgästerna:
”Jag tror på köttets lustar och själens obotliga ensamhet”.
- Och därmed antytt för Sugus att lite mat och sedan något mer skulle
sitta bra och lugnande efter en äventyrlig flygtur. Men Sugus, något
anande och misstänksam, svarade: ”Jag misstror själens nöd och kroppens lovande tvåsamhet”.
- Förklara dessa båda citat för mig, vänligen.
- Fråga inte en ”supernovisen vid spisen”
Vi har placerat vår blogg i
Torekov på bloggkartan.se
Kommentarer
Trackback