Korparna på Kallskärslid. Akt 169. Släkten är värst.
Bilder: Höstbild från Hovs Hallar. Postglacialt abrasionsområde på
Bjärehalvön. Hallandsåsens möte med västerhavet, Kattegatt.
(Foto: Gunin oktober 2006)
Akt 169 2006-11-16
Släkten är värst.
- Gunin, det verkar bottenlöst.
- Inte alls Lugin. Jag hörde att du varit hos släkten på Hovs Hallar.
Det är inget bottenlöst i det. Snarare socialt, bevis på empati.
För du menar väl inte vattendjupet utanför Höghallaudde, maximalt
12 meter. Före glaciärernas omvandling till världshav.
- Nej, nej och åter nej. Jag menar tjafset. Representanter för hela
släkten var där. Jag, kajor, råkor, kråkor och skator. Alla, utom jag,
skrek och domderade. Alla, utom jag, var upprörda. Alla, även jag,
hade läst dagens massmediala utbud. Folket i Hässleholm, Uppsala
och Linköping var mest hatade.
- Jag förmodar du syftar på alla försök att lindra kråkfåglarnas extra-
vaganta tilltag för att störa folket. Självfallet med undantag för korp
och den mindre vanliga nötkråkan.
- De flesta ansåg folket onödigt tarvligt. Utplaceringen av rovdjurs-
spillning drabbade mest barn och husdjur. Att öka belysningen i träd-
kronorna förstärkte bara mysigheten nu inför julen. Banalt, detta med
att sända ut ljud av en kajas skrik i dödsångest. Dessutom från en
kanadensisk kaja. Det skrämde folket mer än kajorna. Nu lär en
svensk variant vara på gång, känslig för kajor, obegriplig för folket.
- Ja hörde att SVT i Linköping sänt ut ljudet i närradion. Folket
lär ha flytt till skyddsrum och ut på landet.
- Med följdverkan?
- En grupp sökte skydd i en skogsdunge, full med råkor. Så det blev
återflykt till staden.
- Men inget ont som inte har något gott med sig. Skyddsrummen
blev testade, landsorten fick besök och gemenskapen ökade. Bland
folk och bland kråkfåglar.
- Vad som förundrar mig är hur och varför nötskrikan och lavskrikan
har fått sina namn, men aldrig nämns i störande sammanhang.
- Håller med om att det är störande.
Vi har placerat vår blogg i
Torekov på bloggkartan.se
Kommentarer
Trackback