Korparna på Kallskärslid. Akt 245. Blåögdhet eller oskuldens vita färg.
Bilder: 1. M/S "Argonaut" i Torekovs hamn, juni 1971 2. M/S "Argonaut"
i Planas hamn, september 1971. 3-4. Pråm på Rhen. 5- 6. Bilder från Bremen, "Orkesterdjuren". 7-8. Loreleiklippan i Rhenkröken. 9. Sluss i Rhen, nära Basel. (Foto: Kajak 1971)
Akt 245 2007-02-24
Blåögdhet eller oskuldens vita färg
- Kajak, läste du om grodan i Akt 229, den 12/2 2007?
- Sugus, jag har självfallet träffat honom tidigare, personligen.
- Minns du kaninerna, i liknande ärende, på 1970-talet?
- Ja, vi har ett gammalt meddelande om detta, från korparna på
Lorelie-klippan, vid Rhenkröken i Hessen-Nassau.
- Vad var det som hände, och hur slutade det hela?
- Slutet har vi inte sett. Det började med golfbanebråket, inför en
utvidgning av mängden golfbanor på Bjärehalvön. Utbyggnad av
Torekovsbanan och banan i Boarp. Ny bana vid Hansagård och
Salomonhög samt Åkagården och vid Norrvikens Trädgårdar.
Kanske ytterligare någon öster om Båstad. Några kaninfamiljer
såg ett hot i detta och fundrade på ?den stora flykten?.
- De tänkte sig till Hallands Väderö, naturreservatet, den "omöjliga
platsen" för golfbanor.
- Att ta sig till hamnen Torekov var inget större problem. Väl där såg
de väderöbåten Britta stäv mot stäv med en båt vid namn "Argo-
naut". De trodde väderötrafiken äntligen skaffat en stor och rejäl båt
i stål. Båda var blåmålade. En stor och bred landgång gjorde embar-
keringen lätt och mängden ställen att gömma sig på var legio. De
tyckte det var märkligt att fartyget lättade mitt i natten, men reflek-
terade inte vidare utan lät havets vågor vagga in sömnen. De vaknade
av mistluren från en av färjorna mellan Helsingborg och Helsingör.
Nu insåg de sitt kollektiva misstag, men inte fullt ut dess konsekven-
ser. "Argonaut", som var lastad med sten, var på resa till Tyskland.
Stenen skulle vara till strandskoning utmed floden Elbe. Styrmannen
tog kompassriktning mot Kiel, via Nord-Östersjökanalen nådde de
Elbe. Vid Brunsbütte, kunde de, trots utmattning genom brist på mat,
i skydd av mörkret komma över på en flodbåt, som låg parallellför-
töjd under natten. Ur askan i elden skulle nog någon sagt. Nu bar det
in i en ny kanal nära Otterndorf, ner till Bremerhavn och ut på
Weser och till Bremen. Vid kajen i denna stad lyckades de ta sig i
land. Men en staty i staden fick dem att åter söka sig ombord. De
tyckte djuren betedde sig, av konfigureringen att döma, omänskligt
töntigt. Nu fick de inte någon ny chans att lämna flodbåten förrän de
kom till hamnen Port de-Bouc invid Marseille vid Medelhavet.
Resan dit gick via kanaler och floder, sjöar och slussar. Floder som
Rhen, Aare och Rhône, kanaler som Dortmond-Ems, Mittelland,
Vingeanhe och Canal de Berry.
- Hur klarade de mathållningen?
- Vatten genom regn. Mat stal de från en stor fet skeppskatt, som
krävde mycket mat. Han var för lat och ovig för att förhindra stöl-
den. Han fick ständigt ny mat.
- Vad hände vid Medelhavets blå vatten?
- Jo, i hamnen låg "Argonaut". Visserligen vitmålad och något
större. Men i alla fall "Argonaut". De smög sig på nytt ombord.
Nu kan vi inte anklaga dem för att skrovet skapat blåögdhet, nu
får vi ta till oskuldens vita färg.
- Vart gick nu resan?
- Medelhavets "Argonaut" gick i tradtrafik mellan Frankrikes
och Spaniens Medelhavskuster. Snart nog befann sig fartyget
med last och fripassagerare i Spanien, i Castellon de la Plana.
Kaninerna hittade snart ett stort fint gräsområde med lite skog-
lig inramning. Mycket vackert och tilltalande. De grävde
snabbt gångar och bon under en diskret placerad byggnad i en
skogsglänta. De insåg att någon återresa till Torekov inte var
tänkbar. Lika bra att gilla läget och etablera sig permanent.
- Lyckades de?
- Förmodligen. Visserligen visade det sig att det stora gröna
fältet var en golfbana och huset över deras huvud, bon och
gångar var en scoutstuga.
Vi har placerat vår blogg i
Torekov på bloggkartan.se
Kommentarer
Trackback