Horsakistan

Akt 511                                                                                                                             2008-11-27

I tid när tiden var på glid.

- Urun, hur gick det för Gunin? Lyckades han finna något murmeldjur?

- Surin, jag vet inte riktigt. Vad jag riktigt vet, är han och gänget kom fram till Sierre, varifrån de följde

Rhónedalen fram till flodens utlopp i Genèvesjön. Där vid stranden, nedanför Montreux, vid saluhallen

och statyn av Freddie Mercury, ledaren för Queen, träffade de på en talför skrattmås.

- Musik ur Queens sista album, "Made in Heaven", med Freddie, finns på vårt bibliotek.

- Skrattmåsen, som tyckte murmelsökarna såg trötta ut, rekommenderade dem att lifta på taket på ett av

de kuggbanetåg som går från stationen i Montreux upp till Rochers de Naye, där de om möjligen, om nå-

gonstans, skulle kunna få se murmeldjur. Om de tog sikte på nästa brygga, den där det låg en hjulångare,

och sedan vidare rakt över hustaken, så skulle de se tåget vid stationen.

- Ja, det är kanske jobbigt att flyga i alperna.

- De lär ha kommit iväg, fördelade på olika tåg. Mer vet jag inte.

- De lär väl höras av.

Vi har placerat vår blogg i <a

Akt 510                                                                                                                             2008-11-25

En tid när vinden var led

- Marin, har du hör från Urun och Surin om vad Gunin och de övriga i hans gänget sysslar med vad avser

utrikes ärenden?

- Du Marun, jag vet. Det Urun får kännedom om är mer dimridåer än seriös information. Gänget är i

Schweiz p.g.a. den ekonomiska krisen i stort och den inom bankvärlden i synnerhet.

- Gäller det alla skriverierna om Carnegie?

- Jag har lovat Gunin att inte vara lösmynt. Så sanningen om Carnegie får bero tills vidare. Med kunskapen

om Carnegie är växlande. Lugar kunde enbart koppla Carnegie till en besk ölsort, Porter. Att Logut kopp-

lade namnet till den gamle USA-skotten Andrew Carnegie (1835-1919) är kanske naturligt, med tanke på att

denne Andrew bekostade tillkomsten av l689 allmänna bibliotek i USA och 820 inom det Brittiska imperiet.

Kajak visste att samme Androw, bl. mycket annat, startade stiftelsen Carnegie Hero Fund.

- Var det för att rädda banker i nöd?

- Knappast. Den startade i USA 1904 och fick en svensk version 1911, som är verksam än i dag.

- Vad är syftet, om bankdirektörerna skall gå fria?

- Jo, som följer: "belönas skall den som frivilligt eller eljest utöver vad plikten kan anses ha bjudit, genom

fredlig bedrift vågat livet för att inom Sverige eller dess område räddat människors liv".

- Ok, där rök direktörerna.

- Ja, men 1939 belönades besättningen på motorlivbåten "TOREKOV" i Torekov med guldklockor för en

bragd till havs. I rykande storm och mycket dålig sikt räddades besättningen, 10 personer, från den vid

Hallands-kusten strandade tyska ångbåten "Neptun".

- Det låter nästan som ett eko från Akterna under januari - mars 2007, exv. nr 248, 2007-03-01.

- Förtroendet för SSRS-Torekov och Carnegie Hero Fund är för en del klart högre än förtroendet för

namnet Carnegie i annat sammanhang.

Vi har placerat vår blogg i <a

Akt 509                                                                                                      2008-11-24

Tid på väg ur led

- Urun, vet du vad Gunin menade med svårigheterna i senaste Akten, från Gornergrat?

- Självklart Surin, konsten att komma över mat från folket. Mat som är destinerad till andra

arter än de vi tillhör.

- Varför gör folket så?

- Du vet att vissa arter är gulligare än andra, eller beter sig spektakulärt vid mottagandet.

Som de svävande alpkajorna med Matterhorn som kuliss, eller som nu, de hypergulliga

murmeldjuren, som är en släkt med våra ekorrar, men påminner om teddybjörnen Fredriksson.

- Ok, och nu vill Gunin testa om det går att komma mellan det givmilda folket och de gulliga

murmeldjuren i ett ögonblick då matleverans äger rum. En djärv tanke. Just med tanke på att

murmeldjur är ytterst skygga och vaksamma mot folket.

- Men nu gällde det att först finna murveldjur i kombination med förefinnandes folk. Kanske

inte så lätt. Skyggheten nämnde du och snart går "gullegrisarna" i dvala i sina jordhålor, van-

ligtvis redan i medio oktober.

- Oj då. Gunin var i Zermatt omkring den 10 oktober. Hur gick det?

- Alpkajorna hänvisade honom till torget vid Matterhorn Museum.

- Oj då. Det trodde jag var bronsmurvlar, som folket klappar och gnider, inte matar.

- Så sant, så sant. Alpkajorna hade nog aldrig varit nere i Zermatt. Med Gunin träffade en varelse

där, som faktisk intog flytande föda bland murvlarna. En gråsparv som drack vatten. Sparven i

fråga, som jag tror har lite gener i sig från en spansk sparv, en hybrid, gav Gunin rådet att flyga

nordvästöver, mot Lac Léman, Genèvesjön, och bergen ovanför Montreux, Rochers de Naye

- Vi avvaktar med spänning fortsättningen.

Vi har placerat vår blogg i <a

Akt 507                                                                             2008-11-17

På led i tiden

- Surin, nu ska du få se en verkligt drastisk och gourmandlik utsvävning.

- Utmärkt Urun, har du fixat kvällsvickningen?

- Det var en bildlig aptitretare. Eller noga utsagt, du skall få se på Gunins senaste bilder

från Schweiz.

- Är det löftet om Zermatt?

- Ja. Gunin berättar om träffen i Gornergrat med våra släktingar där, alpkajorna.

- Alpkajorna, de där märkliga kråkfåglarna som ser ut som förvuxna koltrasthannar med

sina gula näbb och missfärgade tarsar.

- Men listiga är de. De lockar det turistande folket till att kasta brödbitar och annat ätbart

ut över kanten, över stupet mot dalgången och glaciären. Sedan dyker de brant och segel-

flyger mot den mot dalen dalande godbiten, fångar och sväljer den.

- Jösses så glupskt.

- Sedan flyger de snabbt tillbaka till stödmurens krön och avvaktar folkets nästa utgåva.

- Ja, jag förstår att folket får någonting drömskt i blicken när alpkajorna svävar ut. Folket

har ju alltid närt en dröm om att kunna flyga.

- Nästa gång lovar Gunin att berätta om ett tillfälle när det var betydligt svårare att komma

över mat än sätter över dalar och i björngropar.

Vi har placerat vår blogg i <a

Akt 507                                                                                                       2008-11-15

Kris ur led på tiden

- Surin, nu vet jag vad som händer i senaste Aktens bilder, de från Bern.

- Berätta Urun, har Gunin hört av sig igen?

- Ja. När de kom till Bern, huvudstaden i Schweiz, blev de av en släkting till oss, en

svartkråka, bjudna till den björngrop som finns vid infarten till Berns gamla centrum.

- Jag vet. Bern betyder björn och gamla staden i Bern är ett s.k. världsarv. Fiffigt att

påminna turisterna om namnets betydelse med en fin björngrop. Men vad sysslade

fåglarna med?

- Jo, folket runt gropen kastar ner mat till björnen. Den maten vill fåglarna gärna ta

del av. Men björnen är lite sniken och försöker skrämma undan fåglarna. Svartkrå-

korna har kommit underfund med att de från toppen av gropens klätterträd kan locka

björnen till att klättra upp och kolla om det finns mat däruppe. Då blir det fritt fram

för de övriga fåglarna att plocka mat runt om i gropen, bland buskar och klippskrevor.

Hela flocken från Hallands Väderö och Torekov kunde fika sig mätta.

- Så synd att vi inte följde med.

- Vänta ska du få se, nästa gång lovar Gunin att berätta om till synes ännu djärvare

metoder att lura mat av folket. Det är uppe vid Gornergrat.

- Platsen känner jag. Ligger 3089 meter över havets nivå ovanför Zermatt, med en

vidunderlig utsikt mot Matterhorn, där mycken djärvhet har uppvisats.

Vi har placerat vår blogg i <a

Akt 506                                                                               2008-11-11

Tid för kris i tiden?

- Urun, vad är det som händer?

- Snarare Surin, vad är det som inte händer, om du menar i Pinus den Höge.

- Jag menar i Schweiz, nu när vi vet att alla våra närmaste vänner är där.

- Nåja, Marin och Marun är fortfarande våra vänner här på Ravnahult.

- Självklart. Jag förstår inte hur amiralen Vanessa, i föregående Akt, kunde

tro att alla korparna hade lämnat Hallands Väderö. Räknas inte vi fyra?

- Vanessa har aldrig varit på Ravnahult, enbart på Kallskärslid. Du minns

kanske Akt nr 353 från den 25/8 2007. Hon känner inte till oss, tyvärr.

- Vad beror den långa tystnaden på? Inget mer från Amiralen och inget nytt

från Gunin, förrän nu, och detta livstecken i form av en kryptisk bildsvit.

Vad sysslar värdfåglarna med i björnstaden Bern? Det verkar vara tidskris.

- Det var den ekonomiska krisen som föranledde turen till Schweiz. Gunin

och de övriga, med undantag av flyttfåglarna, skulle rådfråga många arter

om ekonomi. Och tid är pengar. De har nog skäppan full.

- Skäppan full? Gäller det ovett?

- Kunde gälla Vanessa, som fått Gunins förtroende att bevaka vissa hemma-

intressen. Varför hon floppat ur skall jag meddela Gunin. Jag såg att hösten

överraskat henne, hon har gått i övervintringsläger i gamla torrdasset från Akt

nr 418, den 10/1 2008. Och därmed somnat ifrån alla förpliktelser. Vi ålders-

fåglar får nu ta över. Jag fick alla koderna innan amiralen slaggade in.

- Ok, vi kontaktar Marin och Marun och ser vad vi kan åstadkomma, nu när vi

har kommunikationen återupprättad med Gunin & C:o.

- Det finns uppenbart brevduvor i Schweiz också.

- Vill du kolla in de svenska varianterna till schweizfåglarna ovan så har du en

gråkråka i Akt 355, 30/8 2007, bofinkar i Akt 321, 2/7 2007, en gråsparv i Akt

444, 25/2 2008 och duvor finns i stort sagt var femte akt.

Vi har placerat vår blogg i <a