Horsakistan

Akt 661                                                                2010-04-29

Oskuldsfullt i Torekov

- Kajak, läste du i förra Akten om Urus och Gunins myckna krax om vindkraft?
- Jo du Sugus. Och jag tänker nog som du. Vi kan också visa på vindliga möjligheter.
På såväl Skogvaktarbostället som vid fyrvaktarbostäderna har det förekommit energi-
omvandling med vindens hjälp. Vi kan visa en bild nu, vindsnurran på skogvaktar-
bostaden. Fyrpersonalens utrustning må vi återkomma till.

- Idag saknas sådana ting på Hallands Väderö. Jag har från och till sett sådana på segelbåtarna
som anlöpt Väderön, även om det syns bli vanligare med solceller.
- Men i Sverige i övrigt är det illa ställt. Där växer stora vindkraftverk upp som svampar ut jorden.
Ibland i stora mängder. I Piteås renbetesland skall det bli en vindkraftspark på över 1100 snurror.
Renarna kommer att bli galna och kungsörnarna massakrerade. Tänk dig 500 snurror här på Väderön.
Och allt detta i tron att vindkraften märkbart skall kunna påverka energitillgången i form av elkraft.
Jag trodde folket kunde matematik och fysik. Förmodligen ett politiskt ”gruppknäpp”. Inte helt
ovanligt.
- Ja, småskalighet är en sak, storskalighet ett vansinne. Ett makabert naturoffer.

 - Ja våra vänner bland fåglarna, som besökte Spanien 2007, har berättat om storskaliga
tragedier.
- Men även vackra vyer.

- Vi återkommer när vårdepressionen klingat ut.

Akt 660                                                                2010-04-28

Kraftlös hoppfullhet i Torekov

- Urus, är du helt vinddriven?
- Tro inte, Gunin, att jag tänker i tomma tankar. Jag har glanat av och kalfatrat de bilder du pekade
ut i Akt 649, den 24 mars, i andra bilden om Varmbadhuset i Torekov. Full tankeverksamhet om hu
behållarna fylldes med saltvatten från havet inför uppvärmningen i pannan. Om jag minns mer än jag
gör är däremot motstridigt. Du ifrågasätter om jag är helt ute och reser, är vinddriven. Låt mig hänga
upp mig på detta och beakta Akten 649:s första bild.

- Ja, det är samma bild. Och?
- Ett antal ting kring vind och kraft. Varmbadhusets ursprungliga vattenförrådstunnor av trä blev utbytta
mot betongringar. Det var 1918, tror jag, nr 2 på bilden, och samtidigt gjordes försök att pumpa upp
saltvatten  med en vinddriven pump. Förmodligen ingen succés, enbart stativet stod kvar efter några år
som nr 1 på bilden. Fisknät, upphängda på stejlar, kunde däremot med framgång torkas i vinden. En
anordning för att signalera sjöfarten om risk för hård vind eller storm är signalmasten, med tillhörande
vidjeflätade utrustning, visas som nr 8.
- Att nr 9 är en båt med mast för vindsegling begriper även jag. Vad jag inte begriper är varför du åter
blåser bort från Varmbadhuset. Sviker minnet?
- Ok, vi tar upp signalmasten, flaggning, segel och nät i kommande Akter. Vi tittat i stället på en bild
som  tyder på att någon typ av motordriven pump nyttjats. Kanske någon länspump, en dubbelverkande
plungepump, från ett uttjänat fartyg. Badhuset byggdes delvis av gammalt fartygsvirke.

- Motordriven? Ja, det verkar ha slutat att blåsa. Ingen signal uppe i masten.
- När den eldrivna vattenringpumpen kom blev betongringarna utbytta mot hydroforer av stål. Det var
under 1970-talet. Samtidigt kom kommunalt färskvatten och ny värmepanna. Träbadkaren hade bytts ut
mot gjutjärnskar redan 1933. Jag återkommer om byte av fasader, fönster och tak.

- Vattenintaget före vind, diesel och el? Om nu inte vinden fungerade.
- Vinden har fungerat och nyttjats till mycket, som vi påpekat tidigare. Kolla bilden här:

 - Ja, ja. Men länspumpar på båtar och möllor för kvarnverksamhet är ju någonting helt annat.
- Vi har visat på vinddriven vattenpump i Vattenriket och handdriven pump i slottet Chenanceau. Kanske
nyttjades en enkelverkande handriven sug- och lyftpump med svänghjul i Torekov. I Holland pumpar möl-
lorna vatten. Det går att bära vatten i hinkar.
- Ok, vi slutar för tillfället med en bild, där alla synliga tankar är borta, innan du förirrar dig allför långt ut
i världen eller i tunga arbetsuppgifter.

Akt 659                                                                2010-04-25

Prinsessa på ärten i Torekov

- Marin, kan det vara ejdrarnas fel?

 - Vad syftar du på, Marun? Upplever du brist på musslor?
- Nej. Jag tänker på sagan om ”Prinsessan på ärten”. H. C.Andersens prinsessa från
1919, som sov på tjugo madrasser och tjugo bolstrar med ejderdun i.
- Och hon kunde likväl inte sova eftersom det låg en ärta underst. Vilket skulle bevisade
att hon var en äkta prinsessa. Vad är du ute efter?
- Misstänkt saknad på Strandmalen, Heden, söder om Torekov.

 - Ejdrar, ärtor eller prinsessor?
- Det har förekommit Akter om prinsessan Madeleines vistelser i Torekov i förening med
Jonas. Om parets vandringar på Strandmalen tillsammans med en Jack Russelhund.
- Jag minns faktiskt en sådan Akt. Det är nr. 574 från den 19/7 2009.  Vart vill du komma?
- Enligt vanligtvis tillförlitliga källor har prinsessan och Jonas gått åt varsitt håll.
- Men då möts de så småningom, när vägarna strålar samman. De kan ju inte flyga.
- Jo. Prinsessan har flugit, eller flytt, till USA.
- Du misstänker att ejdrarna fixat dun som gjort att prinsessan somnat trots alla ärtor i
världen. Prinsessäktheten kan ha råkat i tveksamhet, menar du? Nej, det är uteslutet.
Ejdrar är, om jag så får säga, renhåriga. Jag tror snarare att det är Jonas som blivit upp-
skärrad av ”prinsessymbolen”.
- Du menar den som säger ”Att vinna en prinsessas hand är att eftersträva det högsta
tillståndet, en situation bemängd med fara där aspiranten dödas eller upphöjs till ett högre
och ädlare tillstånd, liksom i psykiska och andliga aspirationer och strävanden”.
- Högsta tillståndet, det låter som Åreskutan. Men risk att dödas, det är väl att ta i.
Under 1425 meter.
- Vår risk är att vi inte mer får se prinsessan vandrandes på Heden mer. Tragiskt.
- Verkligen trakiskt kan det bli även för en stackars ejder. Enligt Akt 521.

Akt 658                                                                2010-04-21

Torekovs idoga på Hallands Väderö

- Kajak, innan vi går vidare med hästens olika arbetsuppgifter vill jag se
smågrisarna.
- Helt klart Sugus. Hästarna arbetade för allas bästa, för föda och husrum.
- Jag medhåller dig inte helt. Vi får kanske se bilder där hästarna transporterar
grisarna till deras vidare öden och äventyr. Kanske inte enbart angenäma.
- Antyder du ”på hjul till jul”?
- För att inte bli part i vare sig målet eller måltiden kommer bilderna utan
kommentarer.

 - Som vi ser av den sista bilden har vi anledning att återkomma om uppfödning även av
kalvar. Bland annat via extravaganta insatser av kossan Göta och tjuren Göte.

Akt 657                                                                2010-04-15

Idoga Torekovs-bor på Hallands Väderö

- Kajak, medan Gunin håller på att lodbroka Urus minne om Varmbadhuset i Torekov
kan du minnas fram skogvaktarna på Hallands Väderö. Elva sa du senast att de var.
- Jo du Sugus, som i ett fotbollslag. Vi konstaterade att först ut var Lave Nilsson, skol-
läraren från Farhult. Det var 1858. Efter honom, 1867, kom Peter Gustav Nilsson, som
i sin tur följdes av Jöns Petter Nilsson 1872. Osäkert årtal, men efterföljare fick han i
Johan Fredrik Kallenberg 1888, som i sin tur blev avlöst av Albert Hugo Ekman, under
perioden 1891 – 1896.
- Ekman, samme Ekman som vi sett som krögare, fotograf och lemonadtillverkare.
- Jo då. Hans namn har flyktat förbi i många av våra Akter. Och lär återkomma. Hans
efterföljare, 1897, på Skogvaktabostället blev Sven Olof Andersson-Malmros till 1903
då Emanuel Mårtensson tog över dörrnycklarna fram till 1922. Per Hagberg blev i
funktionen från 1923 till 1926 då, som vi tidigare sagt, NilsStefansson kom till Ön, och
stannade till 1934 för att lämna över till Georg Wargren, som 1949 kunde hälsa sin efter-
trädare, den siste skogvaktaren, Viking Lundström, välkommen. Behovet av skogvaktare
upphörde 1959.
- Synnerligen idogt folk.
- Helt säkert, Urus träffade dem alla. Vi kan ju som beröm matcha dem, på tal om lag,
med representanter från djurriket, hästarna, dessa idoga dragare och folktjänare.
- Vi har haft mycket häst i våra Akter, från den 28 maj 2006 till den 3 april 2010, i bl.a.
XCIV, XCVII, 120, 183, 184, 220, 309, 316, 352, 404, 423, 598, 608, 611, 626 och 655.
- I den mån dessa hästar hade anknytning till Väderön var det, med undantag av 655,
turister. Hästar som var här på Ön för att vila, bada och äta upp sig. Jag visar nu hästar
som jobbat på Ön för sin föda. Därför blir det, beaktande föda, bilder från höbärgning
som får inleda. Senarekan vi kanske återkomma med hästar bland betor, ved och lite
annat.

Akt 656                                                                2010-04-09

Torekovsbor som bodde på Hallands Väderö

- Kajak, någon tyckte vi dolde någonting i senaste Akten.
- Inkorrekt Sugus. Vi dolde ingenting. Vi lät skogvaktarfolket mylla ner potatis. Lite långsökt
att tolka detta som ett försök att dölja någonting. Allt kommer ju till synes snabbt nog igen.
Med eller utan plast, blir det blast. Kolla tredje bilden nedan.
- Det var nog Skogvaktarbostället det gällde. Vi visade fel byggnad. Vi visade den Ekologiska
Stationen, som uppfördes 1915. Vi skall väl återkomma till den?
- Ja. Vi har sett Skogvaktarbostället i tidigare Akter. En bild från 2007, som visar bostället som
ett övergångsställe fanns i Akt 591, den 3/9 2009. Da capo här.

 - Lämpligt då att du visar bilden nedan, en bild från 1915, eftersom du nämnde detta årtal.

- Skogvaktartanken väcktes i Torekov vid pass medio 1800, för att komma tillrätta med
en del  oreda på Hallands Väderö. Bland annat alltför många utforslade får, vedstöld, utsocknes
betesdjur m.m. Anställning och löneförmåner låg klara på sockenstämman inför hösten 1857,
efter hörande av Kongl. Maj:ts befallningshavare i Kristianstad, Biskopsämbetet i Lund och Rikets
Kammarkollegium.
- Idag måste folk betala för att åka till Väderön, skogvaktaren fick kanske lön?
- Inge lön att bli miljonär på. Han fick fri brukningsrätt till 10 tunnland att själv inhägna och fri
betesrätt på delar av Ön med undantag för får och gäss. Förutom tillsyn skulle han vara behjälplig
med allahanda skogssysslor.
- Ville någon arbeta under dessa villkor på en ö som kunde bli avskuren vid storm och vintertid
genom is?
- Trängsel i dörren. Åtta sökande, med mycket varierande bakgrunder. Men ingen torekovsbo.
Tjänsten gick till en skollärare från Farhult, född 1826. Han tillträdde 1858 och upprätthöll befatt-
ningen fram till 1866 då han flyttade till Söndrum.
- Du hade någon mer bild av bostället?
- Ja vi kan visa en östfasad från sent 1920-tal. Då var Per Hagberg skogvaktare. Han hade
den befattningen från 1923 till 1926 då hans efterträdare, Nils Stefansson, flyttade in. Nils i
sin tur lämnade över till Georg Wargren och sonen Lorentz 1934. Dessa två uthärdade till
1949. Vi kan visa deras östfasad från 1940-talet.





- Det finns luckor.
- Ja, husen är inte sammanbyggda.
- Jag menar i listan över skogvaktarna. Urun kände dem alla och påstår att de var elva
till antalet.
- Ok, i nästa Akt får du alla namnen, några bilder till och någon kringfakta. En redan nu.

Akt 655                                                                2010-04-03

Torekov och JonasAlströmer vis á vi Hallands Väderö

- Kajak, om jag säger Jonas Alströmer, vad säger du då?
- Ja du Sugus, jag kan säga 1685 till 1761. Jag kan också säga Akt XCIV, från den 28 maj 2006.
Jag kan säga att han troligen införde potatisen till Sverige, Torekov och Hallands Väderö.
Kanske misstänker jag att du är ute i anledning av vår Akt 650, från den 25/3.
- Kajak, du är klok som en gammal kyrkråtta. Vi har ju sagt en del tidigare om potatis på Bjärelandet.
Bland annat kraxat om det är färskpotatis eller nypotatis som kommer ur jorden i slutet av maj.
Och om potatis som är odlad under plast är frilandspotatis och mycket annant skitprat och om gödsel.
- Du menar att det är tid nu att tala om den tid när potatis var potatis, specifikt på Hallands Väderö.
- Du är klok som en gammal kyrkråtta. Det sa jag kanske. Men nog var det mer jordnära när det 
odlades potatis på Hallands Väderö, på Skogvaktarboställets inägor. Tala om kultur.
- Jag säger inte emot dig. Vi kan ju visa några bilder från 1940-talet. Senare får vi återkomma om 
mer kring Skogvaktarbostället, skogvaktarna och livet på Hallands Väderö.
- Vi har ju visat något om detta i tidigare Akter, men vi föredrar att återkomma.