Horsakistan

Akt 621                                                                2009-12-30

I svallvågornas Torekov

- Login, det blev svallvågor efter Akt 619.
- Gunin, vågar jag gissa på Urun? Oaktat att han fick en större roll i den Akten än vad han förtjänade.
- Den gjorde honom något kraxig. Han har också läst Bertil Wulffs intressanta artikel om namnbräden
i ”Bjärebygden 2009”, framför allt den spännande episoden om Argo. Nu hävdar han att han var in-
blandad som aktiv i dramat. Han tjänstgjorde som informationskorp på Bornholm under åren 1938-47,
förlagd till ett torn på Hammershus och vaksam från tornet på Hammarens fyr.
- Vi har ju rapporterar från Bornholm i ett antal Akter. Även från Hammershus slottsruin.
- Det var ett tiotal Akter i juni –juli 2007, från nr. 308 mot 322. Men nu gällde det Uruns roll. Han påstår
att han såg när Argo lämnade Christiansö med färd mot Utklippan på morgonen den 24 april 1945. Lite
nordost om Hammarens fyr såg han det brittiska Hawker Typhoon-plandet släppa två bomber, som
tvingade Alfred Kjellberg och hans mannar i livbåten. Då flög Urun ut till en fiskebåt i närheten, GG 111
Judit från Donsö, och larmade dem om det uppkomna hjälpbehovet.

- Jag vet att det var britterna som skulle befria Danmark, inklusive Bornholm, inför den väntade
tyska kapitulationen, som kom den 4 maj 1945.
- Endast tio dagar efter haveriet. Men varför ett brittiskt plan? Varför ett plan från befriarna?
-Förmodligen såg piloten Argo som flyktingbåt med tyskar från Polen. Freden för Bornholm blev
strulig. Den kom nästan ett år senare än för övriga Danmark. Ryssarna försökte ta över britternas
roll och ockuperade Bornholm när den tyske kommendanten vägrade kapitulera för dem. Ryssarna
till och med bombade Rönne och Nexö. Därför var Urun kvar på dansk mark till 1947.
- Argo av Torekov, HD 121, gick under, men besättningen kom välbärgad med Judit till Simrishamn.
- På andra bilden i Akt 619, bilden med haveristen Svanen, syns till vänster i bild, på hamnens slip, HG 620.
- Just så. Det är jakten Hulda på 28 btn. och byggd 1880 vid Båtfjorden i Halland. Hon köptes 1905 till
Torekov av ett partrederi med bl.a. Anton Sjöström och Patrik Nordgren. Som du kan se på några vykort
från 1910-talet, av förmodligen Albert Ekman, så var Huldas former så runda att hon fick lokalnamnet
”Knydet”.

- Vad gjorde Hulda på slipen?
- Kanske skulle hon ses över inför ägarbyte. Julius Johansson hade tagit över Hulda efter
en tid och skullesälja vidare till ett nytt partrederi 1918, med Julius Larsson som skeppare.
omkring 1924 sjönk Hulda i hamnen
- Finns hennes namnbräde i Skjulet?
- Inte som jag sett. Hon höggs upp och resterna gick på auktion tillsammans med delar från
m/s Valborg den 2 juli 1926. Femton personers inrop inbringade 958 kr. och 50 öre. Möjligen
hamnade namnbrädet hos  någon av dessa 15 personer, eller så har det bortglömt ruttnat
upp i hamnbassängen.
- Däremot en båt vi skrivit mycket om har sitt  bräde i Skjulet.

- Vi återkommer när vi lagt skumpan på is. 

Akt 620                                                                2009-12-27

Utdragen gummihistoria i Torekov

- Login, en tillbakastudsande gummihistoria från Torekov, eller hur?
- Gunin, hur menar du då?
-Vi skulle ju lägga in NOLATO i vår 50-talsnostalgi. Men nu är vi tillbaka i 30-talet på grund
av Börje Isakssons intressanta artikel i ”Bjärebygden 2009”, som vi nämnde i förra Akten.
- Jaha. Rågummifabriken TOR från 1931, för tillverkning av stövlar efter en idé av skomakare
Martin Paulsson. Patent och tillverkning tillsammans med Edvin och Emil Isaksson. Även en
Henry Johansson kom med in i bilden, och några andra. Du ser dem i bilden nedan.

 - Historien är intressant beskriven av Börje Isaksson, son till Emil. Börje beskriver hur företaget blommade
upp och sedan avvecklades i depressionens råvarubrist. Men även hur Sven Boström tillsammans med Bern-
hard Jorlén tog över och med Emil som teknisk chef; NOLATO, Nordiska Latexfabriken, såg dagens ljus.
Tidpunkten var 1937-38.
- Men vår 50-talsnostalgi?
- Vi återkommer efter 1947, efter branden och återuppbyggnaden m.m. Samt vidareutbyggnad under 50-talet.
- Entreprenörerna då? Henry och Martin?
- De två har vi visats upp i tidigare Akter. Martin senast i Akt 611. Henry i Akter som XLII, 167, 177, 232,
239, 437, 447 och 615. Du vet Väderötrafiken, Max och Campingen. Men faktum lär vara, ovisst hur, att
de två försökte starta på nytt.

- De stövlarna satte tydligen inga djupare avtryck, vare sig kring hamnbassängen eller annorstädes.
- I vår plan lär vi återkomma till Martin i annat sammanhang. Idrottsligt.
- Aha. Spännande. Kast med liten stövel?
- Nej. Fotboll. Och kanske politik. Det hör ju liksom ihop. Även vidare kopplingar mellan Martin och Henry.
- På tal om kopplingar. Urun, från förra Akten, såg en koppling med den Aktens realskolrektor Bjärup och
denna Aktens Henry. Två till och med. Både hamnen i Båstad och hamnen i Torekov skulle byggas ut. För
framtagande av reglemente för hamnarna samarbetade de i en arbetsgrupp. Den andra kopplingen, där
tycker jag Urun förfaller vara ute och resa i dimman. Lång tid skiljer de båda händelserna åt, i dimman.
Bjärup studerade vid läroverket i Halmstad. En helg när han ville hem till Båstad kom han på idén att åka
skridsko på nyisen i Laholmsbukten. Han överraskades av en tjock dimma och tappade orienteringen. Detta
uppfattade Urun, som också var på väg över isen, men flög ovanför dimman. Urun tog av mot Båstad, flög
in i kyrkotornet på Mariakyrkan och slog till strömbrytaren till klockringningen. Bjärup kunde med hjälp av
klockklangen orientera sig hem. Vid en annan tid, och i en annan dimma, färdades Henry med väderöbåten
Max (Akt 439 2008-02-11). Även han på väg från Halmstad och varvet där. Men målet var hamnen i Torekov,
som låg under nordvästlig kuling. Urun, som var på b sök hos Hovs Hallar-korparna såg dimbanken som kom
från havet och snabbt nog skulle dölja sikten mellan Hovs Hallar och Max. Tanken på ”Tärnan”, haveristen från
Akterna i februari 2007 nr. 236 - 239, fick honom att bli blöt innanför nackfjädrarna. Han flaxade ner till Röde
Hall, ställde sig på högsta toppen och kraxade så likt en misslur han nu kunde. Max missade både Hovs Hallar
och Källran.
- Tack vare Urun?
- Nej. Men låt honom gärna tro det. I styrhytten på Max stod Henrik Eneman. För honom var dimman inget
problem. Max kom till Torekov på beräknad tid.
- Och nu är det utsatt tid för Sugus och Moster Ellas supé.
- Förhoppningsvis musselsoppa.

Akt 619                                                                2009-12-26

En bra årgång för Torekov

- Login, en ovanligt bra årgång.
- Instämmer Gunin. Jag kände igen sherrysmaken från Tio Pepe i Jerez. Att du fortfarande har kvar av den.
Det var ju redan den 18/12 2007 som du gjorde avslöjandet i Akt 397. Möjligen, om jag skall vara lite kritisk,
tyckte jag att kardemummasmaken var lite häftig i kardemummamumman.
- Nu syftade jag alls inte på någon mumma eller någonting annat för munnens eller magens tillfredsställelse,
utan om bildning och ögonfröjd. Jag har under julfriden läst delar av ”Bjärebygden 2009, Bjäre härads hem-
bygdsförenings Årsbok 2009 Människor, minnen och historia”.
- Ok, jag instämmer. En bra årgång med många intressanta artiklar.
- Redan den första av Birgitta Jansson om hur hennes farmor och andra släktingar for som galningar och
skottspolar över Atlanten till Amerika och åter hem. Fram och tillbaka. Fram och tillbaka.
- Bevisligen mer djärva än galna. Till och med vår vandringsalbatross, som vi berättat om tidigare, och som
följt en del amerikabåtar under decennier, kände sig snurrig. Han bifogade en bild som känslobevis.



- Från skepp och fartyg är det ju inte långt till deras namnbräden.
- Förvisso inte. Vi har ju medverkat i minst 25 Akter med namnbrädor inblandade. Jag föredrar Torekov-
dialektens namnbrädor före namnbräden. Intressanta Akter sist i Akten, såsom fartygen oftast har dem
i aktern.
- Bra du sa intressant. Gäller även i hög grad artikeln i 2009:an, av Bertil Wulff, om historier kring några
av de många namnbräden som finns i Torekovs Sjöfartsmuseums samlingar. Flertalet upphängda i Skjulet.
- Ja, det är fascinerat spännande att få del av hur samlingen har uppkommit samt vetskapen om de med
brädor namngivna fartygens öden och äventyr gestaltat sig.
- Ja, som sagts, bräden finns från hela Bjärekusten, från såväl förlista som upphuggna fartyg, från fjärran
hamnar eller från Torekovs egen hamn.

 - Är det en skyddsängel som hänger i högerhörnet i bilden ovan?
- Uppenbart inte med tanke på galeasens belägenhet. Det är en koppling till en annan intressant artikel i
2009:an, Curt Docks ”skvaller” om Samrealskolan i Båstad. Med betoning på familjen Bjärup. Curt berättar
om ett Hallands Väderöbesök med skolan. Ett lika intressant besök på Väderön har tidigare Urun, som såg det
hela från luften, berättat för mig. Historien om när rektor Bjärup en gång simmade ensam t.o.r. till Väderön
från Källran, dit han vandrat från Båstad. Vid tidpunkten för Curts minnen besökte Urun Båstad på väg från
öster mot Väderön. Han vilade sig i en av de höga popplar som avgränsade idrottsplatsen mot skolgården.
Då passerade ett flygplan över skola. Två elever rusade fram till ett fönster för att titta ut. Bjärup blev rasande
och undrade om de aldrig sett ett flygplan förr. Mopeder var en nymodighet vid den tiden, så eleverna urskuldade
sig med att de trodde det var en korp med hjälpmoder, en syn för Gudar. För att i något mån stödja eleverna flög
Urun fram och satte sig på fönsterblecket. Urun såg två saker. Först att rektorns pekpinne åter slog i katedern
och bröts i två delar, varav en del föll på golvet, mellan katedern och första bänkraden, och sedan, innan
närmstsittande elev hunnit böja sig efter delen hade rektorn själv plockat upp delen efter ett jämfotahopp över
katedern.
- Synnerligen strongt, tydligen en gedigen idrottsman.
- Urun påstod sig även sett den tavla Curt beskriver, Jesus, omgiven av två lärjungar, men med sex tår på en
fot.  Urun påstår att det var en tavla med jungfru Maria, omgiven av två änglar, och där Marias synliga fötter
under den fotsida dräkten inte är en vänster och en högerfot utan två högerfötter.
- Ytterligare några intressanta artiklar kan vi kommentera i nästa Akt.
- Framför allt den ytterst intressanta om ”Gummifabriken i Torekov” av Börje Isaksson.
- För bokens pris fick vi, som jag tycker, som bonus många vackra bilder av Jarl von Schéele.
- Bilder på fåglar är alltid njutbara.

Namnbräden (namnbrädor), med eller utan Skjulet, finns bl.a. i följande Akter:

122, 186, 196, 201, 212-215, 219-225, 230, 232, 235-243, 246, 248, 252, 259,
289, 337, 422, 442, 510, och 605.

Akt 618                                                                2009-12-18

Ekar utanför ekar, når även Torekov

- Kajak, i förra Akten såg vi två termosflaskor, bland sågar och yxor. På min flykt mot Caféet i Sandhamn
gjorde jag en gir om Pinus den Höge och kraxade med Logut. Han menade att Jönsson och Nilsson verkligen
varit på hugget och inte sågat tidens uppfinning, den värmehållande termosflaskan. Han berättade att idén
till termosen låg i ”Dewars kärl”. Den skotske fysikern James Dewar konstruerade i slutet av 1800-talet
detta kärl, som fått hans namn, för att kunna kyla gaser till vätska. En glastekniker vid namn Reinhold
Burger fick 1903 patent på en termosflaska i glas. Patentet sålde han 1909 till Thermos AB, som utvecklade
termosen till en funktionsduglig bruksvara, om än ömtålig, som kunde komma i massproduktion och spridas
världen över vid pass år 1920. Redan 1921 sitter dessa två sumpmarksarbetare på Hallands Väderö och nyttjar
patentets innovation.
- Ja du Marin, och slipper kämpa med lägereld och dålig kaffesump.
- Tror du de hade någonting i termosarna, som kunde ersatta värmen från en ”onödig lägereld”?
- En liten extra flaska med Kron, kanske, så där under djupa ekars grönska. Eller hur det nu blir under ekkronor.
- Hervid Vallin, uppdragsgivaren, kvartade han också i ekars hemliga rum?
- Nej, det fanns en Växtekologisk station vid Kappelhamn, sedan 1915. Grundad av Henrik Lundegård. Hervid
Vallin byggde sig en egen stuga, ”Solstugan”, 1922.
- Du, vi får nog återkomma om dessa byggnader och grannhuset från 1925, Hied. Nu kallar julens förberedelse-uppgifter.
- Såväl Sugus som Maruns tålamod är stort, men inte oändligt.

Akt 617                                                                2009-12-14

Ekar som i ihåliga ekar

- Marin, 50-talet ekar falskt i vår föregående Akt, om ekar, framhålls det från vanligtvis säkra källor.
- I sanning så, Kajak. Sandhamnseken visades i två versioner, rättstående under 20-talet och sedan
med ålderns rätt som liggande, i mars 1960. Och dessa tre månader har retat någon?
- Retsamt. Men låt oss då visa en äkta 50-talsbild och som bonus, hänvisa till en 40-talsbild, i Akt 233.

 - Men allt hände inte enbart på 50-talet. Vi har i en tidigare Akt påpekat att ekar växer i
300 år, lever i lugn och ro under 300 år och dör under 300 år.
- Och blir 1000-åriga ekar. Vi kan ju omnämna, på nytt nämna, eken i Kapellhamnskärret.

 - Den hade vi redan i Akt 227, som detaljbild. Om vi ser till tusen år i relation till tre månader
så kan vi utan att tappa näbbarna kolla in denna ek, nedan, 1978. Tjugo år hit eller dit i ett
tusenårsperspektiv är väl ok.

 - Vi såg Sandhamnseken som ett ”hemligt rum” i sin ihålighet. Från Kapellhamnskärret är
det inte långt till Ulagapskärret, som vi såg i Akt 602, under gångna oktober. En ek där kunde
verkligen ses som ett "hemligt rum”, om man närmade sig den från ”rätt håll”, eller kanske
bättre från ”fel håll”.

 - De båda gubbarna, som nyttjade rummet som lunchlokal, hjälpte vid tidpunkten ifråga
Hervid Vallin med olika arbetsuppgifter, i Ulagapskärret, som låg till grund för hans doktors-
avhandling: ”ÖKOLOGISCHE STUDIEN ÜBER WALD- UND STRANDVEGETATION MIT BESON-
DERER BERÜCKSICHTIGUNG DER ERLENSÜMPFE AUF HALLANDS VÄDERÖ IN SW-SCHWEDEN”,
daterad 1925.
- Fotot kommer från avhandlingen, fig. 59 på TAFEL XV.
- Kaffe ur termosflaskor och medhavda mackor för tankarna till Väderöcaféet.
- Kanske någonting att kolla upp.

Akt 616                                                                2009-12-10

Ekar sår och så ger vind på Hallands Väderö

- Kajak, det förefaller som om Gunin och Login fastnat, inte enbart i 50-talet, utan
även i Torekov. Hände då ingenting intressant här på ön för c:a femtio år sedan?
- Marin, absolut. Mycket och betydelsefullt. Konstruktivt och destruktivt.
- Destruktivt minns jag den gamla linslusen på Sandhamnsslätten, eken som efter
sexhundra års väderpina fick lägga sig till ro våren 1960. Ett ”hemligt rum” försvann.





- Ekarna är ju ett med Hallands Väderö. En mängd av våra Akter har ju handlat om dessa
naturens trädbjässar.
- En samlad bild finns i Akt 602, den 23/10, nu i höst. Då är det biotop VII som gäller.
- Vad mer kan vi mer säga, om vi för en stund blickar genom de levande ekarnas avlövade
kronor och de dödas stammar samt fokuserar även på konstruktiva händelser?
-  Hallands Väderö blev naturpark 1958. Och fick en värd 1960, Hen . . .
- Samma Johans . . .
- Precis, samma Henry Johansson som i föregående Akt, 615 och i Akt 167, den 15/11 2006.
Akten visar även Arild och S:ta Thora, väderöbåtarna som kom i trafik 1947 och som fick en
ersättare i Max 1953. De två återkommer vi till, den tredje är väldokumenterad i Akterna,
som de från 429 till 442 samt i 547. Väderön fick ett nytt café vid Sandhamn 1958. I väntan
på att jag återkommer kan du se det gamla i Akt LX, den 15/3 2006 och det nya i Akt 556,
den 3/5 2009. Jag kommer också att ta upp femtiotalshändelser som havisen 1955 och 1956,
ny telekabel 1956, en ersättare för en äldre sådan, borrning efter vatten 1961 och om olika
konflikter rörande bebyggelsen och värdskapet samt en del annat ur Urus och Uruns minne.

Akt 615                                                                2009-12-04

Hemliga rum i Torekov,  Del IV av IV

- Login, här har du tabloidförklaring ar till ”Grottan”. Någon inspelning av SVT1 för serien
”Hemliga svenska rum” lär det nog inte bli i denna omgång enligt agerandet inom ramarna
för de riktlinjer som redan anses upprättade, med kanske oåterkalleliga framtidskonsekvenser.







- Gunin, jag tycker, med tanke på vad jag nu vet, att de borde formulerat ändrade del-
och slutmål liksom riktlinjer och aktivt utökat kontaktytorna.
- Du bör veta att Henry Johansson, är samma Henry Johansson som medverkat i några
tidigare Akter.
- Och likväl har de inte korrigerat brister som borde upptäckts under perioden mellan
uppfyllandet av de ställda undersökningskraven och arbetets inledning.
- Johansson förekom bl.a. i Akter som 232 (14/2 07), 239 (18/2 07), 437 (10/2 08) och
447 (2/3 08).
- Men folkets Gud kommer att förlåta dem.
- Självklart. Det är hans yrke.

Akt 614                                                                2009-12-03

Hemliga rum i Torekov,  Del III av IV 

- Login, sägnen, legenden, förtäljer att folk som besökte grottan fick hagiologiska förnimmelseupp-
levelser, kände sig upprymda och sinnesstärkta. Besökarantalet växte och krav ställdes från myndig-
hetsutövarna att det skulle sättas upp kravallstaket. När någon av folket påstått sig ha träffat på en
Ursus spelaeus ställdes krav på att grottan skulle ställas under tillsyn av en speleolog. När denne
expert försvann i samband med att någon sett ett Panthera leo, möjligen ett Felis leo spelaea, beslöt
dåvarande byggnadsnämnden i Båstads  kommun att grottan måste stängas fram till nästa istid.
Andra menade att det hela var en avsikt att hindra grottebyggaren att skapa en Grotte, en Frodeisk
Grottekvarn, som kunde mala ner alla kommunala beslut och trakasserier samt omvandla dem till
guld och gröna skogar, höjden av lycka.
- Gunin, det hela verkar osannolikt sagolikt.





- Hur som helst, och oberoende av vilken anledning det var, plomberades grottas båda
ingångar 1978. I ”Båstad-Vatikanen”, den tidens, lär frukta för ”Long John Silvers” närvaro
i grottan varit påtaglig. Grottan täcktes med jord och vresrosen fick ta över. Grottans
framtid sköts fram i tiden. I väntans tider är den idag en bevuxen kulle, som du ser nedan.





- Vet du inte mer om varför? En mindre sagolik förklaring.
- Nej. Men i nästa Akt, avslutningsakten om ”Grottan” får du tabloidisk syn på tingen.
Om den är mindre sagobetonad för du avgöra själv.

Akt 613                                                                2009-12-02

 Hemliga rum i Torekov,   Del II av IV

 - Login, här är några bilder från det glada femtiotalet som visar att dagens
stora rugosabuske innehåller en grotta. Två ingångar ledde ner till grottans
pelarsal. Grottan med dess väggar, pelare, golv och tak var helt byggda i natursten.

 - Vad döljer sig mer i grottan? Finns det någon undre våning med sidogångar? Vad har
hänt med ingångarna?
- Vi får en liten ingångförklaring till utgångarnas försvinnande i nästa Akt.

Akt 612                                                                2009-12-02

Hemliga rum i Torekov,   Del I av IV

- Gunin, vad är det Kajak och Sugus håller på med? Tång och tänger. Jag har svårt att knipa näbb.
Traditionen kräver att vårt julbord består av Moster Ellas musselsoppa, liksom det till nyår blir
enligt Surins variant. Punkt och slut. Kolla Akt 517, 31/12 2008.
- Lugn Login. Överreagera inte. Musselreceptet finns bevarat i Akt 356, den 1/9 2007. Jag tycker
Kajak och Sugus lever upp till 50-talsnostalgin. Hästar i stället för traktorer. Kollade du in bilderna
från 1958 med texten ”Grottan”. Här hänger vi på. Påminner om ”Hemliga svenska rum”, folkets
spännande TV-program, måndagar kl. 20.45 i SVT 1.
- På Hallands Väderö har vi minst ett hemligt rum, Troglods övningsrum enligt Akt 348, 16/8 2007
och ett hemlighus. enligt Akt 418, 10/1 2008.
- Låt oss kolla ”Grottan” lite noggrannare via fotoarkivet. I nutid och vid en hastig titt blir det till en
kulle, som i naturen liknar en vanligt förekommande rosa-rugosa-buske.






- Men här nedan, på tre foton från 1978, ser vi att det är en jord- och stenkulle.
Inte enbart en buske.









- Går vi tillbaka till 1958, samtida bilder med Kajaks i tång-Akten 611, ser vi att det finns
en öppning i kullen, mot havet. Det är en grotta.

 - Spännande. Vi återkommer. I nästa Akt.