Korparna på Kallskärslid. Akt LIII. Nästintill adliga.

Korparna på Kallskärslid. Akt LIII. Nästintill adliga.


Bild 1. Flygfoto över del av Kristianstads Vattenrike (Jfr Akt XXXII)
Bild 2. Informationskarta vid Lillö Slottsruin
Bild 3. Detalj från informationstavla vid Härlövsborg
(Kristianstads kommun / Länsstyrelsen i Skåne Län)
(Bildmontage: Login 2006)

Korparna på Kallskärslid. 2006-03-06

Akt LIII

Nästintill adliga.

- Lugin, Gunin, Sugut och Sugin, nu skall jag berätta lite från min
släktforskningsutfärd till Kristianstads Vattenrike och några andra
ännu hemliga platser. Det blir i stora drag, jag vet ännu inte allt och
tveksamheter får jag återkomma till lite pö om pö. Många lustighe-
ter och fakta kommer jag framöver att beröra i mer intressanta och
om möjligt adekvatare sammanhang.
- Ok Lugar, vi lutar oss tillbaka och du drar i gång.
- Redan på 500-talet utvandrade två korpar från Island. Pappa Kajaks
anfader, en stor maskulin korp som ville se världen, lämnade områ-
det kring Gláma och flög till Vagár på Färöarna. Jag har kunnat
spåra hans ättelägg i generationer. Från Färöarna, vidare till Sogn i
Norge och därifrån till Westray, Orkneyöarna, för att sedan bida en
tid i Skottland, området kring Ben Wyvis. Därifrån fortsatte gen-
flykten till Irland och Donegal, för att via Nordfolk i England nå
Danmark och trakterna runt Yding Skovhöj. Förmodligen var det
vid denna tid och plasts som Hugins gener kom i vårt blod. Efter
Danmarkstiden blev hemvisten olika platser i Tyskland, Hartz och
Rügen, för att slutligen nå Sverige - Skåne och Hallands Väderö -
via en tid vid Rytterknegten på Bornholm.
- Kajak hittade Sugus på Kullaberg. Hur hamnade hon där?
- Tillbaka till 500-talets Island. När Kajaks gener for mot Färöarna
var Sugus´ redan på väg från Fontur till Troms i Norge. Färden fortsatte efter hand genom olika delar av Finland – Saariselkä, Savo och
Hyvinkää – samt så småningom vidare till Sverige, Tiveden och Kils-
bergen och där mötet med Munins gener. Med dessa i blodet blev det mellanlandning vid Stegeborg vid Slätbaken, Johannishus i Blekinge
samt vid Ryssbergen. Efter en längre tid vid Kjuge Kull, Balberget
och tjänstgöring vid Härlövsborg och Lillöhus i nuvarande Kristian-
stads Vattenrike bar det av mot Kullaberg via en tid runt Söderåsen.
- Lugar, du talar tidsmässigt i gåtor. ”Redan på väg”, ”vidare mot”,
”fortsatte resan” och ”för att slutligen” o.s.v. När och varför vid en
viss plats vore intressant att höra om.
- Lugn, systrar och bröder. Var sak på sin plats under rätt tid.
Uppehållet vid Härlövsborg och Lillöhus, var under en epok från
sent 1400-tal till tidigt 1700-tal, som omfattar tiden när Skåne blev
svenskt och försvenskades samt den spännande tiden med snapp-
hanefejder. Kajaks gener kan förmodligen ha funnits i korpar som
var med i Jellinge, när Röde Orm firade jul hos Harald Blåtand.
Våra förfäder har varit mycket framgångsrika, under varje sekel, som
rapportörer hos konungar, adelsmän, biskopar och slottsgrevar m.fl.
Jag vågar påstå att vi tillhör fågelvärldens enda högadel.
- Men påfåglar och örnar?
- Sugut, högmod föregår fall. Påfåglarna har kunnat ersättas med
elektroniska inbrottslarm och örnarna måste matas för att överleva.
Dessa båda arter är nu enbart till för parkförvaltare och fågelskådare.
- I akt XLIV redovisas en del av våra ”dåliga rykten”. Varför lever de
kvar om vi är så överlägset bra?
- Sugin, jämför med folkets politiker. Bra rykten dör snabbt. Dåliga
rykten dör aldrig. Tack vare några dåliga rykten, i och för sig oberät-
tigade, har vi kunnat leva självständiga liv i årtusenden, i allas med-
vetande, och framgångsrikt, i det tysta, verkat för tingens goda ordning.
"Röda nejlikor" i svarta skrudar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback