Horsakistan

Wolfgang Amadéus Mozart 1756-1791
Målning av Johann G. Edlinger (1790)

Akt XXV

Människornas fågelsnack vådligt för oss fåglar.

-Lugin, hur mås det?
-Gunin, hur gås det?
- Det här artsnacket, som förekommer bland folk och fä blir
inte speciellt lustigare bland oss fåglar.
- Rätt. Rätt löjligt.
- Vad värre är, det kan leda till olycka.
- Hur då?
- Du vet att vissa av våra vänner bland måsfåglarna, framför
allt trutarna, har råkat ut för någon nervförgiftning.
- Ligger människorna bakom denna toxicitet?
- Förmodligen inte. Det kan vara en mutation i naturen.
Men vad jag vill komma till är en historia med anknytning till en
förgiftad gråtrut vid hamnen i Torekov. Ja, du vet hur trutar beter sig
när de är förgiftade, instabila rörelsemönster. Personen, en stilig
kille, som i gott syfte lyfte upp truten för att försöka hjälpa den,
förmådde inte situationsriktigt koppla greppet.
- Kan jag mycket väl förstå. En trut kan slå ordentligt med vingarna,
skrika och hugga med näbben – bete sig som en tuff hårdrockare.
- Killen såg sig förtvivlat omkring med en hjälpsökande blick, som
snabbt drunknade i ett par helt missförstående men leende ögon.
- Som dessutom råkade tillhöra en ovanligt vacker tjej?
- Ja en riktig skånegräbba.
- Tjejens kille, som stod i hamnkioskens glasskö, vände sig om för
att fråga sin trolovade om vilken sorts glass hon ville ha. Såg hennes
leende och läpprörelser samt måskillens belägenhet. Han kunde inte
höra deras samtal på grund av småungarnas skrik i glasskön. Han
skrek till killen: ”Kan du inte hålla truten, eller vad är det frågan
om?”.
- Aha, och en fatal missuppfattning uppstod?
- Ja. Tjejen blev smått chockad över sin ofta svartsjuke killes reak-
tion, som hon trodde berodde på konversation med måskillen och
inte på trutens oresolighet, för att inte säga brist på tacksamhet.
- Vad kan ha varit så okänsligt för känsliga öron?
- Jo, tjejen visade med sitt leende att hon inte rätt tolkat läget. Hon
frågade killen: ”Konstig måsart du sjunger duett med”. Killen sva-
rade nu smått road: ”Detta är ingen Mozart. Men jag sjunger gärna
duett med dej. Kommer du i min famn offrar jag gärna den här
skräntärnan eller vad det vara må. En skrikörn kanske”. För att testa
sin killes tillit gick hon fram och kramade om truthållaren. Att hon
sedan fick på truten av sin kille är en annan historia.
- Men truten då?
-Den kvävdes vid omfamningen mellan gräbbans väl tilltagna före-
träden. Passa dig noga för att påstå det var en skön död.
- Nej. I det läget tror jag till och med en skrattmås kan hålla truten.
- Mozart föddes 1756. 250-årsjubileum i år således. Men likväl indi-
rekt orsak till att en gråtrut miste livet i Torekov den 23 juli 2005.
- Även om han inte tillhörde kolonin på Hallands Väderö är det tra-
giskt. Men nervsjukdomen hade redan knäckt honom. Det är ännu
sorg i den fastlandbaserade Vråenkolonion.