Horsakistan

Vila i frid, ytterligare en tid. Daggmasken blir viril, först i april
(Foto: Gunin 2006)

Korparna på Kallskärslid. 2006-01-29

Akt XXIX

Att spana åt samma håll

- Lugin, samma visa varje vår. Förlåt, varje år. Ja, eller vår.
- Gunin, du menar att människorna spanar åt samma håll?
- Ja. Två människor som älskar varandra, tittar på varandra.
- Vi korpar i samma situation, har av livet lärt oss, att titta åt samma
håll. Tittar människorna aldrig åt samma håll?
- Jo, det börjar bli vanligt nu. Som varje år. När temperaturen stiger
över nollpunkten kommer reflexen. Alla stirrar åt söder.
- Och alla suckar: ”Måtte det vara våren”?
- Just så. Och redan i januari kan det hända. Människorna verkar
sakna normala känslor för tid, natur och miljö.
- Gunin, kom inte med golfbanor igen.
- Nej, inte alls. Men någonting liknande.
- Ha, ingenting alls således.
- Skärpning Lugin. Sparka inte på den som redan ligger. Jag menar
omsorgen om de mänskliga täpporna. Flertalet vill ju att den egna
gräsmatta skall se ut som fairways och inte som ruff. Och detta gäller
konstigt nog även de som inte är golfbanefreaks.
- Ja, jag vet ju hur vansinniga vissa blir när vi sprätter upp gräsmattor
för att plocka ollonborrslarver och annan godis.
- Det är naturligtvis utmärkt att de anlägger goda grogrunder för vår
godis. Men ännu bättre hade det blivit om de kunnat lämna förnan
och daggmaskarna i ro tills i slutet av april.
- Ja, de borde kunna nyttja tiden bättre. Glömma golfbanor och gräs-
mattor. Titta på varandra. Älska varandra. Med varandra.
- Överlåta åt oss korpar att titta åt samma håll, spana in våren och
larma när det blir ett déjà vu.